FALUN. Jag vill bara gå fram och ruska om honom.
Det är hans fästmö de pratar om, hon som nu kallas "resterna av en kvinnokropp", hon som han älskade, hon som nu är i stark förruttnelse, Linda Chen som skulle bli hans hustru.
Och Mats Alm sitter där timme efter timme och stirrar rakt fram, utan att röra en muskel, utan att röra en min.
Han har blivit långhårig i häktet, så där ovårdat långhårig som var så populärt cirka 1969, en kort frisyr som har blivit lång. Och vem kan klandra Mats Alm? Han har annat att tänka på.
Just det där, Mats Alms inre liv, är det som sysselsätter mig mest av allt första dagen av rättegången mot i Falun.
Alla fakta som åklagarna rabblar har vi redan kunnat läsa i förundersökningen, alla bilder har vi sett och Mats Alms alla ekonomiska problem har också utförligt redovisats innan de går i repris i rättssalen.
Visst undrar vi varför ett ungt par, mindre än sex veckor efter de för första gången har träffats, bestämmer sig för att ta en livförsäkring som ger den andra en miljon vid dödsfall.
Men det som fascinerar och skrämmer mest en dag som denna är att Mats Alm lyckas sitta som en stenstod i åtskilliga timmar, med händerna knäppta i knäet och blicken riktad framåt.
En gång tittar han mot Linda Chens anhöriga, eller åtminstone mot deras målsägarbiträden, och det är intressant nog när frågan om pengar kommer upp, när de redovisar vilka krav på skadestånd de har.
Ett par, tre gånger vänder han sig till sin försvarare Peter Althin och viskar något i hans öra. Det betyder att Mats Alm inte är helt bortkopplad, vilket man skulle kunna tro när man studerar hans brist på uttryck.
Men vad pågår inne i hans huvud när åklagarna Niclas Eltenius och Ulrica Selderman tar oss tillbaka till fyndplatsen, på den östra sidan av en mindre grusväg, tre kilometer norr om fäboden Norr Bertilsbo i Dalarna? Hur är det möjligt att inte reagera?
Kanske väljer han att tänka på de fina stunderna, som den första natten de hade tillsammans, omslingrade i en smal säng på hotell Bergmästaren i Falun, för övrigt det hotell där den här texten just nu skrivs.
Hon som var hans kärlek har förminskats till "kroppen", åklagarna beskriver hur den "är stadd i stark förruttnelse" och hur larverna ser ut. Mats Alm stålsätter sig och spänner käkmusklerna lite.
Beskrivningar som "brunaktig besudling", "ytteröronen är i avsaknad" och "skelettdelar till stor del blottade" avslöjar vad som hade hänt med kroppen under de sju veckor den legat ute i skogen.
Då hörs en kort snörvling från Mats Alm och han lyfter handen för att torka sig om näsan, men mer blir det inte.
I dag, tisdag, ska stenstoden i Falun berätta sin - som han kallar det - "bisarra och idiotiska och konstiga" historia om hur han låg inlåst i ett bagageutrymme i en bil i Dalarna - samtidigt som han fotade sig själv och turistmotiv i Stockholm. Det ser jag fram emot.
