På utsidan mäter trästugan cirka tre gånger tre meter. Den
i dag 58-årige mannen har, enligt polisen, förvarat sin ms-sjuka, utmärglade sambo där inne de senaste nio åren – mot hennes vilja. Inredningen är enkel, som den vanligtvis är i övernattningsstugor; våningssäng i furu, en tv, ett kylskåp, en kokplatta, en liten diskho.
Så såg det ut när paret 1999 började hyra friggeboden, som hör till ett vandrarhem med servering, beläget i ett litet samhälle i närheten av Eksjö i Småland.
I det blåvita cirkustältet, ett stenkast från den röda stugan med vita knutar och svart plåttak, har pingstförsamlingen tältmöten flera gånger varje helg under augusti och september.
I stugan som Gud glömde låg den utmärglade kvinnan och lyssnade på församlingen som ropade på Jesus, om hon nu kunde höra något alls.
När jag står mellan stugan och tältet dundrar först ett godståg förbi på ena sidan och sedan en långtradare med timmer nere på stora vägen, och jag förväntar mig att när som helst få se någon av rollfigurerna ur den surrealistiska tv-serien ”Twin Peaks”.

Den misstänkte 58-åringen har otvättat, axellångt hår, helskägg och stora glasögon. Han tycks även äga en del av den förslagenhet som fanns hos Josef Fritzl, österrikaren som höll sin dotter gömd i källaren ett halvt liv.
Paret har sällan
visat sig. Persiennerna, allt skitigare med åren, har alltid varit nedfällda. I stugorna intill har barnfamiljer och pingstvänner bott. 58-åringen har ”vallat” den svårt sjuka och utmattade kvinnan nattetid, enligt föreståndaren.
Mannen, som tycks vara dödförklarad, har under alla nio år i samhället begagnat ett helt annat namn än det han nu går under. Vem är han egentligen? I Eksjö tingsrätt säger åklagaren saker som får oss att förstå att de inte alls är säkra, och dimman kring fallet tätnar.

I den gula tegelbyggnaden som inrymmer Eksjö tingsrätt hölls för bara två år sedan rättegång mot tioårige Bobbys plågoandar, mamman och styvpappan som stängde in, tejpade fast, torterade och slängde ut pojken i snön tills han inte längre kunde leva. Stugan där Bobby hölls fången ligger bara några mil från den ms-sjuka kvinnans fängelse utanför Eksjö.
Då sa de sociala myndigheterna att de inte hade fått någon indikation om detta. Det sa grannar och sociala myndigheter i Österrike också, när tre flickor i Linz fick sitta inspärrade i mörker i sju år, när Natascha Kampusch satt åtta år i en källare i Strasshof, när Elisabeth Fritzl satt fängslad i 24 år
i Amstetten.

I samhället utanför Eksjö har ingen, inte ens vandrarhemmets föreståndare, misstänkt att kvinnan hållits där mot sin vilja. Det är märkligt, men märkligare saker har hänt.
Föreståndaren, som också är pingstförsamlingens ledare, är kanske den ende som verkligen har reagerat. För ett år sedan polisanmälde han att 58-åringen misshandlade kvinnan, men inget hände.
Trots detta; om nu åklagarens misstanke stämmer, om kvinnan hållits här mot sin vilja i nio år, finns det en formulering på vandrarhemmets hemsida som i all sin vänlighet skär som ett vasst rakblad genom det som borde vara det sociala skyddsnätet i vårt samhälle: ”Pratstund, problem? Vi finns till för dig!”