Rent teoretiskt kan jag under Pirate Bay-rättegången i Stockholms tingsrätt, samma dag som Ipredlagen röstas igenom i riksdagen, sitta i rättssalen och ladda ned musik via ett anonymt, trådlöst nätverk.
Det speglar möjligheterna och problemen med fildelning, öppna nätverk och Ipred-lagen.
De fyra åtalade i Pirate Bay-rättegången krävs på närmare 117 miljoner kronor i skadestånd. När representanterna för nöjesbranschen ska förklara summan pratas mycket om "allmänna principer" och "generella bedömningar".
Varför? Jo, för att det är omöjligt att säga hur stor skadan är.
John Kennedy, en äldre man i kritstrecksrandig kostym, halvlångt, vågigt hår och blanka svarta skor med spännen, är ordförande för skivbolagens branschorganisation Ifpi. Han är en perfekt sinnebild för den nöjesindustri som de senaste 30 åren har bekämpat all ny teknik som försämrar intäkterna.
Han säger att den digitala världen ger stora möjligheter, men den är också en stort hot.
Han säger INTE (men jag tror att han tänker det) att det inte går att leva på "en marknads-plats där det finns ett odjur lössläppt, okontrollerat". Han säger INTE att Pirate Bay "är för amerikanska filmproducenter och den amerikanska publiken vad Bostonstryparen är för kvinnor som är hemma ensamma."
Den som sa det var Jack Valentis, president för de amerikanska filmbolagens intresseorganisation MPAA. På 1970-talet. Om videobandspelaren!
John Kennedy säger att intäkterna för skivförsäljning globalt har fallit från 27 miljarder dollar till 18 miljarder dollar. Han säger att minskningen är direkt knuten till ökningen av illegal fildelning av musik, och hän-visar till diverse rapporter.
Men när han får frågan om hur många procent som kan kopplas till nedgången blir det gissningar, eftersom det märkligt nog inte tycks finnas någon vetenskaplig undersökning som i siffror kan tolka branschens gigantiska nedgång.
Några andra förklaringar till varför människor köper mindre musik i dag än för tio år sedan kan varken John Kennedy eller Ludwig Werner, ordförande för svenska Ifpi, tänka sig.
Nej, besten heter Pirate Bay. Och det är säkert så att möjligheten att fildela har haft stor inverkan på människors betalningvillighet. Men att alla som gör olagliga nedladdningar skulle köpa verket lagligt om det inte fanns gratis är ett orimligt påstående.
Inte i något av de fall som rättegången gäller har målsägarna kunnat visa att just den filmen eller skivan eller datorspelet har gått ned i försäljning på grund av Pirate Bay. Allt handlar om "allmänna principer" och "generella bedömningar".
Medan jag sitter här i rätts-salen är jag uppkopplad på ett oskyddat, anonymt, trådlöst nätverk. Det inte bara finns där. Min dator ställer till och med frågan om jag vill koppla upp mig på det.
Ipredlagen ger till exempel de skivbolag och filmbolag som är målsägare i Pirate Bay-rättegången rätt att från 1 april ta reda på vilket IP-nummer som används vid illegal fildelning, i till exempel den här rättssalen.
Och sedan skicka kravbrev och hot om stämning, men inte till mig utan till den som betalar abonnemanget för nätverket. Kanske domstolsväsendet, eller troligare någon ovetande granne.
Om jag laddar ned något under rättegången? Naturligtvis inte. I alla fall inget olagligt. Men jag undrar vad de andra håller på med.
