Talarlistan är tyngre än uppslutningen. Tio grader, grå himmel och tidig tisdag eftermiddag är inte de bästa förutsättningarna för att samla massorna, så några hundra i ena hörnet av Sergels torg är godkänt.
Några har grå uniform och bär plakat med texten "Stasi Schweden". Eftersom poliserna blundar antar jag att det inte anses vara en förbjuden politisk uniform, utan maskerad.
Folkpartister, vänsterpartister, nationalister, anarkister, riksdagsledamöter, jurister, tidningsutgivare, bloggare och andra skriker slagord och agiterar vid demonstrationer i Stockholm, Malmö och Göteborg. Flera folkpartister lovar bättring vid nästa omröstning i riksdagen.
En tvärpolitisk, folklig resning mot statligt maktmissbruk ser vi inte varje dag i Sverige, så jag känner mig upprymd.
Som en av få har jag varit inne på Försvarets radioanstalt, FRA, och intervjuat Ingvar Åkesson och Mats Nordqvist, chef för "inhämtningen". Jag har läst propositionen "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet", eller åtminstone sammanfattningen. Ändå är det svårt att få grepp om hela paketet.

Så fint då med en talare som Clarence Crafoord, jurist vid Centrum för rättvisa, som står där i septemberkylan på plattan och så tydligt förklarar att just otydligheten i FRA-lagen är en av dess stora brister.
I Europakonventionen sägs att enskilda, som tjejpunkaren som fryser och jag, ska kunna få statliga övertramp mot oss rättsligt prövade. Enligt FRA-lagen har vi inte ens rätt att få veta om staten kartlagt oss på helt felaktiga grunder, och fattar därför aldrig varför vi inte fick det där statliga jobbet vi sökte.
Jag kan inte tro annat än att motståndarna i riksdagen står vid sitt ord och ser till att FRA-lagen rivs upp och görs om.
Det handlar trots allt om, som komikern Magnus Betnér säger, vår rätt att poka talibaner på Facebook.