Vi kan vrida och vända på de till synes "obegripliga" händelserna och försöka göra dem "begripliga".
Tydligare än så här kan det inte bli.
Någon hoppar på en liggande människa bröstkorg. En kniv sticks in i en kropp. En huvud krossas.
Lars Lindström. Misshandelsbrotten ökar i Sverige, och har så gjort sedan början av 1980-talet. 36 200 misshandelsbrott anmäldes under första halvan av 2006, en ökning med sex procent.
Troligtvis, säger en polis om den mördade mannen i Mälarhöjden, troligtvis var det ett bråk om en bagatell. Kriminologen Mikael Rying brukar säga samma sak. Bråk om bagateller är en vanlig källa till det dödliga våldet, uppgörelser mellan unga män på fyllan.
Vi ska komma ihåg att det som till en början kan te sig som oprovocerat våld kan efter hand, när fallet utreds, ändra karaktär.
Någon har känt sig kränkt, vilket uppenbarligen är ett av den moderna människans vanligaste tillstånd vid sidan av utbrändhet, och har använt våld för att få upprättelse. Ibland också vapen, som kniv eller skjutvapen.
Till och med ett barn vet vad som kan hända om du kör en kniv in en annan människa. Sår. Blod. Skada. Kanske död.
De flesta fattar vad som händer om man hoppar på en liggande människa eller sparkar någon i huvudet. De flesta vet skillnaden mellan filmer som "Kill Bill", datorspel som "Doom 3" och det verkliga, civiliserade samhälle vi lever i.
Ändå tycks respekten för det mänskliga livet förminskas och förtvina i vissa situationer. Men är det något nytt vi ser, eller bara samma gamla dansbaneslagsmål som förr?
Det oförsonliga hatet och bråken om bagatellerna och slagsmålen på lördagskvällarna känns ibland som scener ur en svartvit film, alldeles normala företeelser även för andra generationer och epoker.
Misshandelsbrotten blir fler och fler, det är sant, men det är ännu ganska liten risk att bli utsatt för oprovocerat våld ute på gatan. Jag tror att det är viktigt att vi har den insikten och inte låter oss skrämmas. Vi måste våga vara där ute.
Unga män tillhör de som får mest stryk; 16 procent av dessa utsätts varje år för gatuvåld, medan siffran för pensionärer ligger under en procent. Kanske är siffran låg för att många, sorgligt nog, väljer att stanna inne.
Statistik kan hjälpa oss att förstå en del, men begripligt kan våldet aldrig bli.