Där satt vi i det gemytliga köket i den lilla byn mellan de gröna bergkullarna och bidade vår tid, förväntansfullt.

Så var den klar, den hemlagade älggrytan. Den rara kvinna som serverade oss berättade att hon hade rört ned gelé direkt i såsen. Därav sötman i en gryta tillagad på älg som mannen hade fällt i den egna skogen.

Inte kunde jag då tacka nej. Inte kunde jag då komma med min jämrans detoxdiet som verkligen inte innefattade vare sig älgkött, mandelpotatis eller gelé och sannerligen inte det ljuvligt doftande hembakade brödet på surdeg.

Så jag gjorde ett avsteg från dieten, och inte ångrade jag det. Inte en tugga av ånger kunde upptäckas denna vackra sensommardag. Smaken var ljuvlig, och förstärktes av att vi satt i kanten av Europas sista vildmark.

Normalt sett är jag ingen dietperson. Men efter sommarens orgier i grillat och såser, vin och glass och godis föreslog min hustru att vi skulle hålla igen lite. Avgiftas. Bara i två veckor.

Jag sa, till min egen förvåning, ja. Men fastslog samtidigt att avsteg kunde för min del bli aktuella vid de måltider vi inte åt tillsammans. Jag vill gärna ha en reservutgång.

Varje morgon ett glas citronvatten till nyheterna i sängen, och något senare frukost på bovetegröt med linfrön och torkade aprikoser. Ovanpå: rostade pumpafrön och mandlar och färska blåbär. Sojamjölk till. En kopp grönt te.

Veganlunch och veganmiddag. Vi åt inte kött, fisk, potatis, pasta, ris, mjölk, fil eller ost. Ingen alkohol, inget kaffe, inget bröd, inga färska kanelbullar från surdegsbageriet. Inget socker. Ingen finsk lakrits, inga tuttifruttiringar, inget godis överhuvudtaget! Inget färdiglagat, ingen skräpmat.

I stället käkade vi bönor av alla de slag, broccoli och lök, tomater och sallad, nötter, frukter och bär. Rödbetor och chèvre blev en ren fest. Har ingen aning varför alla produkter från ko var bannlysta medan getost och fårost gick bra, men jag är tacksam för att chèvre, halloumi och feta tillhörde undantagen.

En lunch var jag "tvungen" att äta lax. En annan, som sagt, älggryta. Kaffe tog jag en kopp då och då och något glas vin sedan jag upptäckt att dietens beskrivning sa att kaffe och vin ska "undvikas", vilket kan tolkas som att total avhållsamhet inte är nödvändig.

Allt gick bättre än jag kunde ha anat. När två veckor hade gått kände vi oss duktiga och pigga, och min vikt hade minskat med fyra kilo.

Att då och då göra avsteg från livets väl upptrampade spår är nyttigt. Inte minst för att man tvingas hitta nya infallsvinklar. Vi nödgades laga nya maträtter som tog oss bort från den korv- och köttfärstristess som lätt kan drabba barn- och tonårsfamiljer.

Rostade pumpakärnor och mandlar och nötter fyller fortfarande en del av behovet av småätande. Och vi har hittat några nya vegetariska middagar som vi inte släpper. En favorit är auberginelindad halloumi med oliver, kronärtskocka, soltorkad tomat och tomatsås, gratinerad i ugn.

Bovetegröten till frukost fortsätter vi med. Vid en fin fiskgryta på Teaterbrassieriet i Stockholm och en sensationell musikafton med Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet talar jag så väl om bovetegröten att min kompis Bobo dagen efter ringer och vill veta vad den hette nu igen.

I livsmedelsbutiken ser jag hur mannen bakom mig lägger upp falukorv på bandet, köttfärs, bacon och spagetti. Inget grönt. Stackars människa. Jag funderar på att lägga över min broccoli på hans sida.