Om Christine Schürrer nu lider av en allvarlig psykisk störning blir mycket av det oförklarliga en smula lättare att förstå.
Hennes plötsliga utbrott av skratt i rättssalen, de obekymrade leendena, hennes absurda och uppenbara osanningar.
Enligt den psykundersökning som redovisades inför stängda dörrar sista rättegångsdagen kan det misstänkas att den åtalade 32-åringen lider av en allvarlig psykisk störning.
Hon ska nu genomgå en mer omfattande utredning de närmaste fyra veckorna.
Den människa som med ursinne slår och slår och slår med bägge sidorna av en hammare mot huvudena på en ung mamma och hennes två små barn kan väl, om vi ska tala vardagsspråk, inte vara riktigt klok.
Den människa som med samma ursinne fortsätter att slå mot barnens huvuden fast de ligger ned mot golvet måste väl, om vi ska tala vardagsspråk, vara spritt språngande galen.
Många har reagerat på att Christine Schürrer varit till synes oberörd, gärna smällt av ett leende och ibland till och med skrattat högt under förhandlingarna i Västmanlands tingsrätt.
Det gåtfulla beteendet i rätten kan förstås ha andra anledningar, men att Christine Schürrer har varit mentalt instabil och djupt deprimerad sedan pojkvännen gjort slut är fullständigt klarlagt.
Hon sa själv i rätten: "Jag mådde så dåligt att jag började få fysiska smärtor i överkroppen och armarna".
32-åringen har haft ätstörningar, ätit antidepressiv medicin men slutat, hon har gjort flera självmordsförsök, vårdats på psykklinik och i öppenvård.
Hennes vänner har vittnat om hur hon har förändrats på ett negativt sätt sedan brytningen med den svenske pojkvännen.
Under tisdagens slutplädering poängterade den åtalade kvinnans advokat att beviskravet är oerhört högt för att någon ska kunna fällas för ett så här allvarligt brott.
Även om den samlade högen av indicier är ytterst besvärande för den 32-åriga tyskan kan det inte ha varit ett lätt beslut för tingsrätten.
Utan mordvapen, utan tekniska bevis för att tyskan varit på brottsplatsen har åklagarna tvingats bygga målet på indicier. När domen kommer i skrift får vi se hur rätten resonerar.
Då får vi veta om Emma Jangestigs utpekande av Christine Schürrer hade sådan tyngd i den stora säcken av indicier att det fällde avgörandet. Något annat än hennes ord finns inte som placerar Christine Schürrer i hallen i Arbogavillan den barbariska kvällen i mars.
Där tyskan måste ha befunnit sig om hon var den som höll i hammaren. Vilket tingsrätten menar att hon gjorde.
