Det slogs på stora trumman i veckan: 25 procent av all nyttoprogramvara som används i Sverige är piratkopierad. Den ekonomiska förlusten för den svenska mjukvarubranschen är 2 931 miljoner kronor, påstod branschorganisationen Business software allience, BSA.
I går avslöjade Computer Sweden att rapporten inte byggde på undersökningar i Sverige.
Inga svenska företag eller användare har deltagit, allt handlar om uppskattningar och schablonsummor, gissningar alltså, med utgångspunkt från marknadsundersökningar på andra håll i världen.
Nils Molin, Sverigechef på IDC som ligger bakom rapporten, säger till CS att det var "mer av en intellektuell övning där vi tittat på en massa olika variabler". När jag frågar honom om det finns en risk att de låter siffrorna tjäna uppdragsgivarens syften säger han att de inte kan riskera att "deras oberoende ställning fläckas".

Han har säkert en poäng. Men om upphovsrättsorganisationer ska bli tagna på allvar i en så infekterad fråga går det inte att kalkylera och chansa och brodera ut. Det funkar inte.
Förlustsumman på 2 931 miljoner kronor grundas på att varenda datorprogram som piratkopierats i stället skulle ha köpts, en högst tvivelaktig räknemetod.
När den dessutom bara handlar om uppskattningar av schablonsummor beräknade på undersökningar gjorda i ett annat land på uppdrag av branschen inser alla att siffran inte är värd mycket. Kanske ingenting.
Under rättegången mot Pirate Bay byggde kraven på skadestånd på förutsättningen att varje nedladdad film, skiva eller spel skulle ha inhandlats av fildelaren om den inte funnits gratis på webben.
Det tror inte jag på. Och det bygger jag på en uppskattning av en uppfattning som är beräknad på en åsikt som jag googlade fram.

Efter införandet av Ipredlagen 1 april har jag sett rapporter och uttalanden om att den illegala fildelningen har minskat och att till exempel dvd-försäljningen ökar. Eftersom dvd-försäljningen har ökat oavbrutet de senaste åren är det i och för sig inget märkvärdigt.
Men varför ska vi tro på till exempel Sveriges videodistributörers förening, som är part i målet? Hur ska vi ställa oss till Antipiratbyråns påstående att de lagliga sajterna har "en kraftig och stabil uppgång" senaste månaden? Jämför med vad?
Enligt skivbranschens egen Digital music report 2009 har världen sett sex år i följd med kraftig expansion av lagligt nedladdad musik. Senaste året upp med 25 procent till 3,7 miljarder dollar. Men det har inget med Ipred att göra. Vilka är det som ska övertygas? Politikerna?
Piraterna själva använder mycket vulgärare metoder.
Som påhittade dödsbud, mordhot och ekonomiska trakasserier mot juristerna som representerar nöjesindustrin, strimlade skadeståndskrav och bredbandsoperatörer som i trots kastar IP-adresser. I sanning verkar allt tillåtet. Rena vilda västern.