Lars Lindström minns David Bowie. Foto: Barry Schultz/Sunshine/Retnauk
Lars Lindström minns David Bowie.  Foto: Barry Schultz/Sunshine/Retnauk
David Bowie har gått bort, efter kampen mot cancer. Foto: Georges Dekeerle
David Bowie har gått bort, efter kampen mot cancer.  Foto: Georges Dekeerle
Han blev 69 år gammal. Foto: Darryl Dyck
Han blev 69 år gammal.  Foto: Darryl Dyck
Lars Lindström

"Han kom och gick med stil"

Publicerad

Han kom och gick med stil.

Vem han egentligen var höll han för sig själv.

När beskedet kom att David Bowie hade dött skickade jag ett sms till några av mina gamla vänner. Där stod bara en strof ur en av hans låtar från 1973, titellåten från "Aladdin Sane", albumet där han har en blixt målad över ansiktet och varken ser ut som kvinna eller man.

En strof räckte. Vi såg honom rusa i väg, han svängde en vissnad bukett.

Watching him dash away

swinging an old bouquet

Dead roses

(“Aladdin Sane” 1973)

Aladdin Sane var bara en av David Bowies många ansikten. Han var The man who sold the world och Ziggy Stardust, och han trotsade könsroller och normer för hur en popstjärna kunde se ut och så fort hans nya personlighet var etablerad gick han vidare och lämnade över åt imitatörerna att stanna upp i rörelsen framåt.

David Bowie var The thin white duke och The man who sold the world, han var pirat med ögonlapp och soulstjärna i vida byxor och han var Pierrot med vitmålat ansikte. Och när han vet att han ska dö döper han sig till Black star, ett alternativt uttryck till svarta hål, som också brukar beskrivas som döda stjärnor.

Something happened on the day he died

Spirit rose a meter and stepped aside

Somebody else took his place, and bravely cried

I’m a blackstar, I’m a star's star, I’m a blackstar

(“Black star” 2016)

Att David Bowie ägde en stark gravitationskraft råder det ingen tvekan om. Under mina tonår på 1970-talet var han den som höll mig kvar på jorden och fick många med mig att inse att även vi hade kraft att påverka andra kroppar och andra sinnen.

No matter what or who you've been

No matter when or where you've seen

All the knives seem to lacerate your brain

I've had my share, I'll help you with the pain

You're not alone

(“Rock’n’roll suicide” 1972)

Det hade varit så enkelt för David Bowie att bara fortsätta på den musikaliska väg som hans många hits i början av 1970-talet stakade ut. Det gjorde han inte. Hans musikaliska nyfikenhet och vilja att ständigt förändras fick honom att plötsligt förkunna att Ziggy Stardust var död och sedan gav han sig ut på nya uppdrag.

Han åkte till Berlin, han lekte med elektronisk rock, punk, soul och eurodisco, han samarbetade med Nile Rodgers från Chic, Brian Eno från Roxy Music, punkens gudfader Iggy Pop, han gjorde den definitiva jullåten "Peace on earth/Little drummer boy" med den skönsjungande 73-årige Bing Crosby, som dog bara en månad senare.

I, I wish you could swim

Like the dolphins, like dolphins can swim

Though nothing, nothing will keep us together

We can beat them, forever and ever

Oh we can be heroes, just for one day

(“Heroes” 1977)

David Bowie bytte stil med stil. Det var ingen idé att försöka hänga med. Han både visade vägen konstnärligt och var ett kommersiellt geni. Men vem han verkligen var under alla nya frisyrer och smarta modeväxlingar och oprövade musikaliska uttryck var inte lätt att veta.

Även om det har skrivits många biografier om honom, finns ingen som är auktoriserad och godkänd av honom. Vi vet att han flörtade med buddismen och knarket och att han hade en komplicerad relation till kommersen och konsten – och hur han skulle förena dem båda.

Vi vet att David Bowie var mannen som förändrade världen för många, att han var en sann musikalisk revolutionär. Det räcker för mig.

For in truth, it's the beginning of an end

And nothing has changed

And everything has changed

(“Sunday“ 2013)

Inte många av de ganska få album han har gett ut de senaste 20 åren har berört mig lika mycket som han gjorde de första 25 åren. Därför var det upplyftande att han två sista blev så starka, så vemodiga, så självklara. David Bowie kom och gick med stil. Han klädde sig som en svart stjärna till sin begravning.

This way or no way

You know I'll be free

Just like that bluebird

Now, ain't that just like me?

(“Lazarus” 2016)

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida