Det är nyttigt att vara skeptisk, men att hävda att slutsatserna av fem års intensivt arbete från ett par tusen av världens främsta forskare är ”den största svindeln i modern tid” tangerar det osunda.
När jag läser bloggar och artikelkommentarer på nätet inser jag att tvivlarna finns där ute. Människor som inte tror på de 29 000 platsobservationer som analysen bygger på. Människor som skriker miljötalibaner och klimatnoja.
Att TV4 kunde visa filmen ”The great global warming swindle” häromveckan utan större uppståndelse visar dock att det är en rätt liten grupp.
Inte ens fossilkramarna kan ogilla att vi satsar mer resurser på att utveckla förnybara energislag eller att vi gör våra bostäder energisnålare eller att industrin blir energieffektivare.

Fossilkramarna får nog ändå räkna med att kostnaderna för att bruka dessa omoderna bränslen kommer att stiga.
Thomas Sterner, professor i miljö-ekonomi vid Göteborgs universitet, menar att mycket pekar på att USA snart kommer att svänga och börja ta tag i sina sjukt stora utsläpp. Det kan påverka även Kinas inställning.
Statsminister Fredrik Reinfeldt säger i en kommentar att ”vi måste se den globala utmaningen i detta”. Det måste vi. Men att få ned alltihop på regional och lokal nivå är lika viktigt.
Bara det att vi i Sverige slänger en halv miljon ton ätbar mat i soporna varje år är rent vansinne.

På väg till jobbet passerar jag en gigantisk Hummer H2 och det ser ut som om den tänker äta upp den lilla miljöbilen intill. Tänk att folk kör den typen av ”bilar” fortfarande!
Hummern dör, som dinosaurien, och vi anpassar oss till de nya reglerna och överlever. Så fattar jag klimatrapporten; som en positiv vägledning.