Elisabeth levde i sin fönsterlösa fångenskap i 8 642 dagar och lika många nätter.
Hur ofta grubblade hon över varför just hon hade fått detta straff?
Hur ska hon, och hennes barn, någonsin kunna ta sig ur mardrömmen?
Huset i Amstetten ser på utsidan ut som en betongbunker, en fyrkantig grå låda med en fönsterlös sida, och så en symbolisk gallergrind av järn på baksidan.
Som 18-åring dömdes Elisabeth till fängelse i 23 år, sju månader och 29 dagar. Hon dömdes till ständiga våldtäkter, till att leva och uppfostra sina barn i ett svart hål bakom en elektronisk dörr av stål.
Hennes egen pappa Josef var åklagare, jury, domare, fångvakt och våldtäktsman i samma maktfullkomliga gestalt.
Varför? Den frågan ställer sig många i dag, men Elisabeth måste ha ställt sig den tusentals gånger under sin fångenskap.
Enligt Elisabeths egna uppgifter till polisen började pappans sexövergrepp när hon var 11 år. Att han gömde henne i ett svart hål måste ha ett samband med övergreppen. Blev hon fängslad för att hon hotade att avslöja våldtäkterna?
”Det finns en mycket bred palett av öppna frågor” säger polisen i Amstetten, och det är ingen överdrift. De säger att Josef har styrt även sin vanliga familj med järnhand; kan det förklara att hans hustru inget förstod och inget misstänkte under alla dessa år, månader och dagar?
Paret har ytterligare vuxna barn med egna familjer. Hur har de kunnat undgå att fatta misstankar? Umgicks Josef någonsin med fångarna nere i källaren, pratade de om situationen eller förgrep han sig bara på dem? Hur levde de, åkte han på semester med sin familj några veckor varje år och lämnade fångarna utan tillsyn?
2005 avslöjades att tre flickor i Linz i Österrike under sju år hållits inspärrade i mörker av sin mamma. 2006 lyckades Natascha Kampusch i österrikiska Strasshof fly från sin kidnappare efter åtta år i en källare full av sexuella övergrepp.
När världen led med deras öden, vad tänkte Josef då, han som hade hållit en hel familj inlåst under tre gånger så lång tid? Var han nöjd och belåten med sitt verk?
Jag tittar på kartan över Österrike och inser att de tre orterna Linz, Amstetten och Strasshof ligger på linje: kör fem mil från Linz och du är i Amstetten, kör 16 mil till och du är i Strasshof. Österrike ligger där i mitten av Europa, mellan sju andra stater, ingen kust, inga öppningar mot havet, bara instängda människor.
Frågorna staplas på hög i de trånga rummen. Har Josef våldfört sig på fler av sina inlåsta barn? Kan offren någonsin återhämta sig? När tar deras lidande slut? Ligger ännu fler barn i andra svarta hål i Österrike och väntar på att någon, något år, ska befria dem?
