När vi sitter i säkerhetssalen

vid Göteborgs tingsrätt lite senare berättar den kidnappade göteborgaren om sitt livs värsta stund. Då kryper skräcken ännu närmare. Kanske delvis för att vi alla; rätten, åhörarna och Fabian Bengtsson själv, har varit nere i garaget och tittat på den madrasserade fängelsehåla där Sibachefen levde dygnet runt i två och en halv vecka. Men mest för att han beskriver så ingående. Boll i munnen, silvertejp över. Handfängsel bakom ryggen. Järnrör, läderrem. Mer silvertejp. Smärta. Framstupa sidoläge, i lådan. Ingen utanför. Fabian Bengtsson kan knappt andas. Är rädd att han ska kräkas. Vågar inte hosta eller svälja. Saliven rinner ur munnen, berättar han för rätten. Lever du, undrar kidnapparen Darko Sokacic när han kommer tillbaka. Med förvånansvärd skärpa och utan stora känsloyttringar drar offret sin historia igen och igen. Han behärskar sig till det yttersta, såväl under kidnappningen som under rättegången. En gång brister det. När han förstår att det är honom som skurkarna är ute efter, inte bilen. Då börjar Sibachefen gråta. Även nu, när han beskriver situationen för rätten, brister det. Fabian Bengtsson blir då, berättar han när han hämtat sig, uppläxad av Darko Sokacic. Tänk om din pappa och din farfar skulle se dig nu. Be a man! Sluta gråta!

Teorin att de två

huvudåtalade kidnapparna har haft hjälp av ytterligare en person förstärks av Fabian Bengtsson vittnesmål. Det finns en tredje vakt, menar han. En man med mycket tyngre steg. En mörk röst, som säger ?Biff à la Lindström?. Fabian Bengtsson kallar honom det, Biff à la Lindström, men polis och åklagare har ännu inte fått honom på gaffeln.

Varför kidnapparna

plötsligt släppte sitt offer vet ingen. Om nu inte en lösen betalats i hemlighet. Kanske ligger förklaringen i den Trisslott som Darko Sokacic helt oförklarligt köpte och gav till sitt offer, tillsammans med en dosa snus. Det kan ha varit en vinst på 50 miljoner kronor, som Fabian Bengtsson skrapade fram och omedelbart överlät till sina kidnappare.