De inledande misstankarna om förberedelse till terrorbrott fick strykas. Nu handlar det om förberedelse till mord på konstnären Lars Vilks, illa omtyckt bland många troende muslimer på grund av sin teckning av Muhammed som rondellhund.
De åtalade sitter i häktestofflor i Göteborgs tingsrätt och lyssnar till åklagarens anklagelser, och i slutet på dagen ser och hör de Lars Vilks på en videoskärm.

Aldrig har de varit närmare den mordhotade konstnären än just nu, och ändå så långt i från.
Vice chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnström radar upp indicier i brist på handfasta kopplingar: klipp ur den radikala islamistiska tidskriften Inspire, utskrifter av telefonsamtal, sms, och kollegieblock fyllda av handskrivna anteckningar.
Att de tre männen planerade något står utom allt tvivel. Alla dessa halvkvävda samtal om att de har ett "mission" på gång, citat ur Vilks blogg, inköp av knivar och rekandet kring konsthallen är graverande.

Men precis som många andra misstänkta brottslingar verkar de inte så skarpa. De misslyckas med det mesta.
De har redan dragit på sig Säpobevakning efter ett tips. De slänger sin stridsplan i en papperskorg på stan. De försöker köpa en flyktbil, men den är för risig. De tar ett lån och köper ett förfalskat körkort - som inte liknar någon av dem. De misslyckas med att hyra en bil.
Trion kommer till konsthallen fel dag, de har missförstått Lars Vilks blogg. Abdi Aziz Mahmud frågar då helt öppet en bekant, kulturnämndens ordförande Thomas Martinsson, som just invigningstalat, om Lars Vilks finns på plats...
Det gör han inte. Därmed uppstår också frågan om "faran för brottets fullbordan", som juristerna säger. Den är liten när det tilltänkta offret är 22 mil bort - och de misstänkta är skrattretande amatör- mässiga.