Skylten som förkunnar att det är "Starten på en ny era" syns inte till. Kanske inte så lämpligt eftersom ingen produktion har pågått sedan i somras. När Victor Muller kliver in till de Saabanställda på fabriken i Trollhättan möts han av applåder. Alla vet att han är här för att berätta att han har begärt företaget i konkurs efter flera års kamp mot klockan. Ändå: applåder.
När personalen börjar strömma ut från fabriken efter mötet försöker vi prata med några. En del har bråttom. Vill inte. En man påstår att "jag förstår inte engelska så jag vet inte vad han pratade om".
Men Annika Jakobsson, 47, från Frändefors stannar och säger:
- Jag har jobbat på Saab i 26 år. Jag är ledsen och förtvivlad. Men det gäller att hålla masken.
Sedan skrattar Annika Jakobsson. Hon säger att man måste ta nya tag. Att hon kanske rentav får en energikick av detta och kan hitta på något nytt.
Då dyker hennes man Bengt-Göran Bengtsson upp i bil för att hämta upp henne. Han har "bara" jobbat 22 år på Saab. Han i karossen, hon i materialhanteringen. Tillsammans har de gett 48 år till företaget. När Bengt-Göran grymtar att det är kört nu blir Annika arg och undrar hur kan säga en sådan sak. Bengt-Göran, 60, konstaterar:
- Det finns inte många jobb för någon i min ålder.
Ett tunt lager av snö täcker asfalten utanför Saab. Ett tunt lager av damm täcker – i vart fall symboliskt – de senaste Saabmodellerna. Inne i foajén till Saabs huvudkontor är det fullsatt. Ett femtiotal journalister och fotografer inväntar Victor Muller.
När han klev ut på scenen för två år sedan var det också till applåder från personalen. Jag stod i folkhopen utanför Saabmuseet i virvlande snö och lyssnade till de dämpade, vantförsedda handklappen och kände mig som inne i en gråtmild Hollywoodfilm om den nedläggningshotade fabriken som i sista stund räddades av en osannolik välgörare.
Victor Muller hade då, en kylig onsdag i slutet av januari 2010, en plan som skulle rädda Saab. Den var inte särskilt konkret, men den handlade mycket om "rivstart", "egen kraft", "fart" och "uthållighet". Det blev ingen rivstart, men det har krävts mycket uthållighet hos många sedan dess.
Dramat om Saab har haft skarpt skurna kombattanter; en tårögd vd, en flintskallig ädling, en kritstrecksrandig playboy och en mystisk, rysk miljardär, vars galet förmögna pappa sköts ned med fem skott på öppen gata i Moskva – men överlevde.
När Victor Muller kommer ut ur kulisserna den här gången säger han att det har varit den svartaste dagen i hans liv. Han har sin vana trogen kritstrecksrandig kostym, denna dag parad med blåvitrutig skjorta och blå slips. Hans ansiktsfärg är något rödare än vanligt. Kanske är det känslorna som väller fram, eller möjligtvis ett något för högt blodtryck.
Journalisterna applåderar inte. Victor Muller förklarar mångordigt och detaljerat varför han tvingats lämna in en konkursansökan. Jag vet inte om det är inbillning, men varje gång han nämner en summa högre än 50 miljoner kronor slickar han sig om läpparna. Luften är ganska torr här inne.
Såväl General Motors som den svenska regeringen får godkänt betyg av Victor Muller, medan rekonstruktören Guy Lofalk sågas jäms med fotknölarna. Hans insats har omöjliggjort hela affären, säger Victor Muller anklagande. Han säger också att han har bestridit storleken på Guy Lofalks ersättning, som uppgår till omkring 51 miljoner kronor.
Victor Muller är inte helt glasklar i sitt bildspråk. Först säger han att det här var sista spiken i kistan för ett underbart företag. Sedan påstår han att det kanske ändå är en ny början. Att Saab kan resa sig som fågel Fenix i askan… jo, han uttrycker sig så.
Några timmar senare i centrala Trollhättan pågår julkommersen som vanligt. Bara några dagar kvar till jul och flera tusen kan bli utan jobb. Men Saabs stora svårigheter har varit kända länge. Ett avslut är nästan förväntat efter alla dessa år av hopp och förtvivlan. Det är i varje fall ingen som är chockad.
Arne och Anne-Maj Edström stannar till på Kungsgatan, utanför ingången till gallerian Oden. De har aldrig arbetat på Saab, men flera av deras grannar är drabbade. Alla känner någon som jobbar där. Arne Edström säger:
- Det kanske inte alls är slutet. Även om det ser mörkt ut.
Anne-Maj Edström lägger till att även om Saab läggs ned går det säkert att hitta något annat sätt att ta till vara på all kompetens som finns där.
Maria Hildingsson, som har varit på biblioteket med sina döttrar Freja och Ronja, är inne på samma linje. Det är tufft, men Trollhättan kommer att ta nya tag. Och är det verkligen över? Även om det aldrig någonsin har sett så här mörkt ut för Saab finns det fortfarande en gnutta hopp hos många.
Efter presskonferensen i Saabfoajén frågar jag Victor Muller hur han upplevde det att Saabpersonalen gav honom en applåd när han kom för att berätta om slutet. Rösten stockade sig. Han var så rörd, säger han, att han nästan inte kunde prata. Men grät? Nja.
Victor Muller säger att han personligen har blivit omkring 117 miljoner kronor fattigare på Saabaffären. Han kanske grät en skvätt ändå, när han blev ensam i går natt. Han är trots allt en förlorare.