Enligt åklagaren använde Spy Bars förre vaktchef Fadde Darwich svarta pengar från sitt företag för att betala lyxlivet med krogbesök, flygresor, gymkort, hotellnätter, kläder och skor.
Själv säger han att han vid den tiden hade sålt sitt företag "till en okänd - för en krona.
Fadde Darwich är dörrvakten som blev dörrvaktsdirektör och sedan själv en Stureplanskändis när han fick ihop det med dokusåpadeltagaren Linda Rosing.
Nu sitter han i svart kostym, röd slips och karaktäristisk snagg i Stockholms tingsrätt, åtalad för grovt skattebrott och med hot om fängelsestraff framför sig.
Fadde Darwich, som börjar dagen med att lägga in en portionssnus, har undanhållit staten tre eller möjligen 2,4 miljoner kronor, beroende på hur man räknar, menar åklagare
Ove Lundgren.
Pengar har dels gått till att betala svarta löner till vakterna på kändiskrogar i Stockholm, men också en hel del till privatkonsumtion.
Kreditkortsfakturor visar att krogbesöken var många och dyra. Bara under september 2003 betalde Fadde Darwich sammanlagt 25 780 kronor för notor på
Stockholmskrogar som Café Opera, Hotellet, Storstad och
Serwito.
Räkningar från Calle Flygares teaterskola, hyrbilsföretag och flygbolag har också betalats av icke redovisade pengar.
När Fadde Darwich ska förklara varför det blivit så här förvandlas han till en liten viljelös pojke. Han gjorde bara vad han blev tillsagd. Han förstod ingenting av hur man driver företag eller sköter bokföring, påstår han. Han lydde bara order.
Våren 2003 fick han rådet att sälja sitt välmående företag till en totalt okänd man för en krona. Han läste aldrig igenom det minst tiosidiga köpeavtalet, han har ingen kopia av det, han vet inte vad mannen heter, eller vad den nye ägaren skulle göra med företaget.
Han påstår att rådet gavs av Stureplansgruppens vd Vimal Kovac, ”min bäste vän och mentor”. ”Jag litade blint på honom. Jag ifrågasatte aldrig hans order”, säger Darwich, som för två år sedan fick sparken av Vimal Kovac för att Spy Bar behövde ”en profiländring”.
Verksamheten, vaktandet av krogar som Spy Bar, Laroy och Sturecompagniet, fortsatte som vanligt. Märkligt nog hade Fadde Darwich fortfarande kontroll på det mesta: skickade ut fakturor, hämtade in kontanter, hanterade bankkontot och använde företagets kreditkort ohämmat.
All bokföring skickade han sedan i ett kuvert till den nye ägaren på en adress som han oturligt nog i dag inte har kvar eller minns.
Jag har en viss förståelse för den glimt av misstroende som syns i
åklagarens blick.
Men varför, undrar han, varför i himlens namn sålde han sitt företag till en okänd man utan att ta reda på vad som skulle hända? Var han inte rädd att han till exempel kunde få sparken?
Tänkte inte på det, säger Fadde Darwich, och jag tänker plötsligt
på en sketch om en korkad uppfinnare, gestaltad av Peter Dalle.
