Kleerup! Kleerup! Who the fuck is Kleerup? Jag har hört det så många gånger nu. Vem ÄR han egentligen? Är han BRA? Var KOM han ifrån?
Jag kan förklara vem Andreas Kleerup är: en blandning av Stakka Bo och Thorsten Flinck. Med reservation för att det är en alltför smickrande beskrivning.
För musikintresserade, yngre svenskar är han knappast någon nyhet.
Men den bredare allmänheten hade innan Grammisgalan på sin höjd hört talas om honom. Kanske haft en vag uppfattning om att han är snubben som får de snyggaste tjejerna, fast han själv mest påminner om en sparris med mustasch. Sånt fascinerar alltid.
Som låtskrivare och smal artist brukar man sällan bli folklig. Kleerup däremot har gjort en genialisk PR-resa som gör att han är på väg åt det hållet. I stället för att dejta coola catwalk-kvinnor som Elsa Hosk, har han i vinter synts med svennemännens drömbrudar: Carolina Gynning och Linda Rosing.
Hade han varit kvinna hade han kallats för golddigger. I stället är han kanske coolast i hela världen för alltför många ängsliga stockholmare.

Efter att Kleerup störtat ut från Grammisgalan i raseri över att polisen tagit urinprov på honom och andra kändisar nådde han ytterligare en nivå. 1984! Storebrorsmentalitet!, skriker han nu kränkt.
Det ironiska är, vilket bloggaren Henrik Alexandersson noterat, är att arrangören av galan är Ifpi. Den organisation som vill inleda hetsjakt på minsta lilla, misstänkta fildelare genom att kunna kräva ut internetanvändarens identitet och göra egna små husrannsakningar. Snacka om 1984.
Om "galans kung" Kleerup - i konsekvensens namn - skulle lämna tillbaka sina tre grammisar är killen värd kredd på riktigt.