Alla som satt i kyrkbänken under julottan eller midnattsmässan och skämdes kan räcka upp en hand. Julhelgen är de skenheligas helg. Då strömmar folk som har gått ur Svenska kyrkan ändå in i Guds hus.
Andelen fripassagerare är nu så stor att församlingarna borde införa ett spärrsystem i vapenhuset. Likt dem som används till karuseller eller till tunnelbanan i Stockholm. Bara medlemmar skulle få passera. Alternativt kunde prästerna införa en särskild kollekthåv för snyltarna. En som det inte fick klirra i, bara prassla.
Jag är glad att slippa julens hysteriska gudstjänster, med skrikiga barn i tjocka overaller och snapsrusiga falsksångare. Men trots att jag inte längre är medlem i kyrkan har jag gått på ett par dop. Det vore oartigt att neka när man blir bjuden. Och kyrkan får faktiskt skylla sig själv. Jag hade möjligen kunnat tänka mig att gå med igen för att stödja ett kulturarv och slippa känna mig som en usel plankare när jag väl är där. Om det inte hade varit så dyrt.

Ingen annan förening tar ut en avgift som beräknas procentuellt mot inkomsten. Tänk om det skulle kosta mer att vara med i Amnesty efter att man fått löneförhöjning.
Kejsar Augustus skulle aldrig ha föreslagit en så dum skattskrivning som den kyrkan håller på med. Snittet på avgiften är 0,98 procent av den skattepliktiga inkomsten. För många motsvarar det åtminstone en sista minuten-charter. Med andra ord - en ganska dyr midnattsmässa om det är det enda man gör på hela året.
Så länge systemet består kommer plakarna hellre skämmas i bänken än krypa till korset och öppna plånboken.

DAGENS RÄTT
Selma Lagerlöf.
DAGENS FEL
SVT:s styltiga dramatisering.