Ja, så kommer det att låta. Vi skulle knappast bli ledsna om en ny tok med tretton Tuborg i kroppen sprang ut på plan för att i Dannebrogens namn puckla på domaren.
Att dissa danskar är i sig något av en svensk folksport. Om något är "typiskt danskt" är det inskränkt, sexistiskt och flottigt. Svinigt sådär i största allmänhet. Jag har själv ägnat ganska många artiklar till att skriva om det ruttna i staten Danmark.
Men börjar det inte räcka nu? Inte för att Pia Kjaersgaard har blivit mer sympatisk. Inte för att jag gillar att man slår grisar med hårda plaströr för att få grymt billiga fläskkotletter. Inte för att jag tycker liberalism är lika med porr, sprit och braj.
Det är bara den svenska självgodheten som står mig upp i halsen. Våra egna svin är inte utan blåmärken de heller. Kjearsgaard må vara antikrist, men Jimmi Åkesson är inte så långt efter.

Från och med nu tänker jag inte längre skämmas för att jag gillar stället på andra sidan Öresund. När svensken som vanligt står där och raljerar över "rotvälskan", medan dansken förstår allt vi säger, tänker jag berätta att jag skäms över vår ignorans.
Sedan ska jag hålla ett litet lovtal över deras låga ungdomsarbetslöshet, aktiva Nato-medlemskap och frisinnade arkitektur och filmskapande.
Det är snart dags att klämma fram ett litet förlåt.
Men den rödvita revanschen kan komma snabbare än så.
Till exempel när det svenska landslaget om en vecka harvar med sin grisfotboll mot det mer spelskickliga Danmark. Det kan bli riktigt dejligt.