Med en sån vän behöver Göran Hägglund inga fiender.
Han har satsat hela sin prestige som partiledare på att vrida Kristdemokraterna mot mitten.
Partiet ska inte framstå som någon moralkonservativ sekt. Eller som pingströrelsens politiska gren.
Och så väljer han en partisekreterare som med närmast gammaltestamentlig stränghet läxar upp Kristdemokraternas framgångsrikaste politiker - kommunalrådet i Markaryd med 44,7 procent i valet. Därför att denne dristat sig till att ifrågasätta partiledaren med 5,7 procent bakom sig.
Det är illa nog att den avgående partisekreteraren så tydligt gör det till något slags kristet svek att Germundsson öppet kritiserar Hägglund. Hans förböner bär dessutom inga spår av det kristna kärleksbudskapet. Det påminner mer om sektbeteende.
Eftersom partisekreteraren redan tidigare annonserat sin avgång, utgjorde inte de omdömeslösa mejlen något hot mot Göran Hägglund. Men mejlen gav en chockerande bild av hur man tänker högt upp i partiet. Istället för att hylla partiets främsta valmagnet, ska han närmast stenas.
Att Göran Hägglund fick partistyrelsens stöd idag, bevisar bara en sak. Det finns inget tillräckligt starkt alternativ. Inte just nu.
Redan i dagens opinionsmätning från Synovate ligger Kd under 4 procent. Om nedgången fortsätter, kan dagens stöd snabbt erodera.
Man anar redan att den gamle konkurrenten Mats Odell inte helhjärtat ställer sig bakom Hägglund. Och inte undra på det. KD-ledaren offrade ju Mats Odell som statsråd.
Hägglund föredrog uppenbarligen den blekare Stefan Attefall i statsrådskretsen. Men med Odell försvann den profilstarkaste kristdemokraten ur regeringen.
Ändå är ledarfrågan långt ifrån kristdemokraternas huvudproblem. Det är att inte tillräckligt många väljare i vått och torrt är beredda att rösta på partiet.
Basen är för liten oavsett om Kristdemokraterna har en kristet moralkonservativ profil som under partiets första årtionden. Eller om partiet som under Hägglund vandrar mot mitten.
Där är det redan så trångt att partierna riskerar att trampa ihjäl varandra. Bara taktikröstning kan rädda från valdöden.
Det är bara med en extremt populär partiledare som Alf Svensson partiet undantagsvis får 4 procent av egen kraft. Eller när man som 2006 har lyckats hitta en valvinnande profilfråga som sänkt fastighetsskatt. Annars saknar Kristdemokraterna existensberättigande i svensk politik.
I varje fall om det ska bedömas utifrån möjligheten att av egen kraft komma över riksdagsspärren.
