19 procent av socialdemokratiska väljare har fått ökat förtroende för partiet efter hennes avgång. Bara åtta minskat. Inte oväntat är det männnen som i högre grad än kvinnorna ser på partiet med större förtroende efter beskedet.
Vi får se om dagens spontana reaktion bland väljarna också resulterar i ökade partisympatier. Sker det finns det alla skäl att undra om talesättet "väljarna har alltid rätt" verkligen håller.
Socialdemokratiska partiet befinner sig i kaos, öppen strid och handlingsförlamning. Den enda logiska och naturliga effekten borde vara opinionsras för partiet.

När det gäller efterträdarkandidaterna fortsätter väljarna att föredra de orealistiska namnen. Både Margot Wallström och Thomas Bodström har i dag deklarerat att de inte står till förfogande. Det har också den tredje populäraste, Ulrica Messing, gjort.
Slutsatsen måste bli att ju mindre väljarna hör om och från en kandidat, desto starkare blir stödet. Allra starkast blir stödet om kandidaten befinner sig i USA (Wallström och Bodström).
Ulrica Messing är ingen blivande partiledare. Hon lyckades under sina tio år i regeringen inte ens bli departementschef.

Anmärkningsvärt är att Veronica Palm och Jytte Guteland kommer fyra och femma. Veronica Palm är ordförande i Stockholms arbetarkommun. Hon kan inte helt räknas bort ur partiledarkalylen.
Jytte Guteland är som de flesta SSU-basar duktig. Men än har det inte inträffat, vad jag vet, att en sittande SSU-ordförande gått direkt till partiledarposten.
Det är förvisso en bra språngbräda. Men Mona Sahlin har inte lett SSU. Inte Göran Persson. Inte Olof Palme. Inte Tage Erlander. Den ende i modern tid är faktiskt Ingvar Carlsson.

Men det allra mest uppseendeväckande i svaren på Demoskops frågor till väljarna i dag är något annat:
53 procent av socialdemokratiska väljare kan inte tänka sig Thomas Östros som partiledare. Nästan lika många säger blankt nej till Pär Nuder. Motsvarande siffra för den som i dag framstår som knapp favorit, Sven-Erik Österberg, är 15 procent. Det här torde och borde betyda att Östros och Nuder är chanslösa.
Men vi behöver bara minnas partiledarvalet efter Ingvar Carlsson för att inse att den som ser ut att vara favorit inte behöver vinna.
Göran Persson var bara fyra eller femma bland kandidaterna till en början.