VÄNSTERLEDARENS KÄNGOR MOT DE ANDRA PARTILEDARNA
OM FREDRIK REINFELDT (M): "Han leder en trött regering som lider av idétorka och där partierna driver åt olika håll. Att satsa på ny infrastruktur är nödvändigt, men tunnelbana till Nacka förslår inte långt för den som vill utveckla hela Sverige.
OM JAN BJÖRKLUND (FP): "Björklund vill se tåg som går i 250 km i timmen på befintliga spår. Grattis Jan, framtiden är redan här. SJ:s nya snabbtåg SJ 3000 har en kapacitet på de hastigheterna. Problemet är att den regering där Björklund ingår har investerat så lite i järnvägen... att tågen inte kan köra så fort."
OM JIMMIE ÅKESSON (SD): "att anklaga mig för att ha en inskränkt tankevärld. Om det är inskränkt att vårda skattebetalarnas pengar och förbättra välfärden, vad är det inte då att kategoriskt döma ut människor från andra länder och kutlurer och förakta den rikedom och mångfald som vårt samhälle bygger på?"
OM ANNIE LÖÖF (C): "Annie Lööf verkar tro att det går att äta sig ur en kris och den idén tycks ha spridit sig både till hennes eget departement och till tillväxtverket."
Den politiska höstsäsongen har nu sparkat i gång på allvar. Sommartalen har avlöst varandra. Fredrik Reinfeldt i förrgår och Jonas Sjöstedt igår.
På söndag tar S-ledaren Stefan Löfven till orda.
Av upptakten att döma är Vänsterpartiet och Folkpartiet de tydligaste alternativen i respektive block. Mellan dem ligger Socialdemokraterna och Moderaterna. En av frågorna inför Stefan Löfvens tal i Vasaparken i Stockholm på söndag kanske kan vara: Vem står han närmast, Jonas Sjöstedt eller Fredrik Reinfeldt?
Ryggmärgsmässigt borde svaret vara givet: Jonas Sjöstedt. Men är det så självklart?
Stefan Löfven har inte sagt mycket sen han blev partiledare. Men av det lilla som han bjudit på, kan man konstatera att han försöker tävla med Moderaterna och alliansen om att vara mest företagsvänlig. Direktörerna blev snabbt överförtjusta, samtidigt som de gnäller på Anders Borg. Vad jag vet har inte V-ledaren ens försökt delta i kampen om företagarna.
Löfven anses vara positiv till EU, Sjöstedt vill att Sverige ska gå ur.
Sjöstedt upprepade igår i sitt tal i Umeå sin och partiets kända avsky för bemanningsföretag och riskkapitalbolag i vård, skola, omsorg. Också i den frågan får Löfven anses stå närmare Reinfeldt.
Skatterna är inte heller något som förenar Löfven och Sjöstedt. V vill ta bort jobbskatteavdraget och höja skatterna totalt med stora belopp. Löfven är långt försiktigare och accepterar i huvudsak jobbskatteavdraget, RUT, ROT och fastighetsskatten. Och när det gäller vapenexport skulle Löfven och Reinfeldt kunna bilda firma ihop.
Problemet för S-ledaren är att Sjöstedt torde ha betydande sympatier för sin hållning långt in i socialdemokratin. Motsvarande problem har egentligen också Fredrik Reinfeldt. Åtskilliga moderater lär föredra Jan Björklunds krav på slopad värnskatt, utbyggd kärnkraft och anslutning till Nato. Ändå får varken han eller Sjöstedt mycket till utdelning på det.
Socialdemokrater som i tysthet håller med V säger ändå till SIFO att de stöder S. Samma med moderater som känner sig mer hemma med Jan Björklund . De röstar ändå på Reinfeldt. Så paradoxal kan politiken vara. Kan det ha att göra med att människor i grunden är både lojala och lite konservativa? Man överger inte utan vidare det parti man för det mesta röstat på. Många kanske också vill tillhöra de stora och framgångsrika. För hur ska man annars förklara att V och FP har 5-7 procent av partisympatierna vardera och M och S så där 30-35 procent.
