Har du tur?

Du kan bli miljonär. Ta chansen här!

Fixa fint i hemma – med små medel

Massor av inredningtips hittar du här!

Storlek på text:
Skriv ut text

K-G Bergström

Det som stöter är överdådet och vräkigheten

Läs fler krönikor! Här är K-G Bergströms samlingssajt
Annons:
Läs mer om

Grattis, DN. Ännu ett stycke utom­ordentlig journalistik. Pressen har nu i Mattias Carlsson fått en reporter som nog snart är lika fruktad som tv:s Janne Josefsson.

Carlsson har redan knäckt en generaldirektör. Det krävs nog en ganska tondöv styrelse om inte också vd:n i ­ Stiftelsen för strategisk forskning ska gå samma väg.

Han försökte inte bara försvåra för reportern att genomföra sin granskning. Respekten för reglerna på Stiftelsen tycks också vara måttlig.

Bristfällig diarieföring, ingen upphandling av ansvaret för Stadshus­festen.

Vd försöker skylla ifrån sig på ­styrelsen. Om det är befogat är ­omöjligt att bedöma för en utomstående. Men det ska inte uteslutas att en och annan styrelseledamot också behöver ta sig en funderare över sin framtid.

 

I sig är naturligtvis skandalerna på Tillväxtverket och i Stiftelsen för strategisk forskning inga samhällskata­strofer.

Det rör sig om relativt lite pengar i förhållande till de totala kostnaderna. Och även personal på statliga institutioner, måste ibland få en belöning med en trevlig fest (vet dock inte om personalen fick vara med på brak­middagen i Stadshuset).

Statstjänstemännen gör ett utomordentligt jobb. Ofta otacksamt och rätt dåligt avlönat. En hygglig personalfest en gång om året har vi skattebetalare alla skäl att unna dem.

Men det som stöter är överdådet och vräkigheten och rundandet av regler.

Det går att uppmuntra personal utan att göra det på Grand Hôtel i Stockholm. Det kan visst vara okej att fira ett jubileum med både Lena Philipsson och god mat och dryck. Kanske rentav i Stadshuset.

Men de ansvariga måste hålla sig till regelverket. Micael Bindefeld är en skicklig festfixare. Han tål säkert en regelrätt upphandling.

 

Samtidigt tycks även statliga styrelser ha blivit totalt fartblinda, när det gäller ledningarnas villkor. Inte i första hand lönen. Men att en vd och en ­administrativ chef för en forskningsstiftelse ska ha tio veckors betald semester är minst sagt stötande.

Har Stiftelsen så lite att göra att topparna kan vara borta från jobbet i över två månader per år?

Annons:
Annons:
Fler krönikor av K-G Bergström
NYHETSKRÖNIKÖRER
Annons:
SPORTKRÖNIKÖRER
NÖJESKRÖNIKÖRER
Senaste nytt
Annons:
SPORT
SPORT
Mest läst i dag
Annons:
BLOGG
ALLT OM MODE
HÄLSA
Annons:
REBECCA STELLA SIMONSSONS BLOGG
DAGENS MAGASIN

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader