Nu får Berit Andnors gäng flera bollar att spela med. Nu kan både könsfördelning och ideologiska motsättningar hanteras med större valmöjligheter. Mardrömsperspektivet var en manlig partiledare, manlig partisekreterare, manlig gruppledare i riksdagen och en manlig ekonomisk talesman. För så skulle det ju ha blivit om den nye partiledaren hade blivit en man. Vilket är det troligaste scenariot.
Nu kan valberedningen föreslå en man som partiordförande och en kvinna som partisekreterare, utan uppror från partiets kvinnor. För där har det mullrat. Kvinnoförbundet presenterade nyligen en lista på ett antal kvinnor som borde bli partiledare. Riksdagsledamoten Monica Green talade i går om för mycket manlig dominans i diskussionen om vem som ska bli ny partiledare. Det var inte valberedningens fel att man inte kunnat presentera någon efterträdare till Mona Sahlin, utan de manliga strukturerna i partidistrikten.
- De bär sig åt som barnungar eller som gamla gubbar... Det är lite Sovjet över det hela, sa hon enligt TT.
Om man ser till striden mellan höger och vänster i S skulle Veronica Palm vara den ideala nya partisekreteraren. Hon är populär i synnerhet i vänsterdistrikt. Hon skulle då kunna balansera till exempel Mikael Damberg, men också Thomas Östros.
Enda problemet är att både hon och Damberg är stockholmare. Det har i och för sig hänt förut att partiets två högsta poster innehafts av huvudstadsbor; Olof Palme och Sten Andersson, Ingvar Carlsson och Mona Sahlin. Men de socialdemokratiska skogslänen är starka. Ibrahim Baylan är Umeåbo och det vore en prestigeförlust för Norrlandssossarna om han ersätts av en stockholmare om den nya partiledaren också är därifrån.

Drömlösningen för S vore nog Elvy Söderström från Örnsköldsvik som Baylans efterträdare. Hon sitter som ordinarie ledamot i partiets verkställande utskott. Hon har suttit i riksdagen. Hon är kommunalråd och distriktsordförande.
Ett tredje alternativ är möjligen Lena Sommestad, tidigare miljöminister och ännu en av partivänsterns favoriter.
Det har funnits kritik mot Baylan. Valnederlaget har till exempel skyllts på marknadsföringen snarare än på budskapet. Ansvarig för organisation och marknadsföring är partisekreteraren. Det är en orättvis kritik. S fick ut sitt budskap, men väljarna gillade det inte. Det är den enda rimliga slutsatsen av valkatastrofen.
Det tragiska för eftervalsanalysen är att två av dem som drog precis den slutsatsen nu lämnar eller tvingas lämna sina uppdrag; Sahlin och Baylan, även om det naturligtvis också kan anses logiskt att den högsta ledningen får gå efter ett svårt nederlag.
Vad Baylans avgång betyder för partiledarvalet är ovisst. Det kan öppna för Damberg. Eller för Östros. Vänsterdistrikten har svårt att acceptera partiets ekonomiske talesman, men i går kväll fick jag uppgifter om att tunga distrikt nu överväger att förorda honom.