Och inte bara vänsterns frälsare utan hela världens. Ett av ombuden ansåg att han kunde rädda världen genom sitt engagemang för klimatet. Och det är inte enda parallellen till väckelserörelser. Precis som i varje fall Pingströrelsen lär ha haft (eller kanske fortfarande har) så har också V krav på tionde. Det vill säga att en tiondel av inkomsten ska gå till samfundet, förlåt partiet. Även om Sjöstedts gäng föredrar att kalla det partiskatt.
Och den är inget som riksdagsledamöter och Eu-parlamentariker kan slarva med. Det torde Sjöstedts utmanare, Rossana Dinamarca, ha fått erfara. Inför partiledarvalet blev det som av en händelse känt att Dinamarca inte betalat sin partiskatt tillräckligt regelbundet. Hon ville själv inte berätta varför. Bara att gruppledaren informerats om orsaken och accepterat. Men det ska inte uteslutas att den här underlåtelsen mot partimoral och partiregler kostade henne röster, när hon utmanade den till synes fläckfrie Sjöstedt. Inte för att hon haft någon chans ändå. Men jordsskredssegern, 179-39 kanske hade blivit något mindre om Dinamarca inte haft denna belastning.
Sjöstedt var stor och generös i triumfens stund. Hans utmanare och även Lars Ohly ska få kvalificerade uppdrag även i fortsättningen. Det innebär förmodligen att Dinamarca får fortsätta som skoltalesperson. Däremot är det osäkrare om hon får fortsätta som vice ordförande. En förläning hon fick av Lars Ohlys majoritet så sent som förra året. Men en insider sa till flera av oss politiska reportrar igår att han tror att hon blir utbytt som vice partiledare mot Ulla Andersson.
Och det räckte med att se kramarnas intensitet och längd, när Andersson och Dinamarca gratulerade Sjöstedt, för att inse vilken kvinna han gillar bäst. Clinchen med Ulla Andersson höll aldrig på att ta slut.
I alla händelser måste naturligtvis den gamle metallarbetaren ha en kvinna vid sida. Det får ändå finnas någon gräns för hur många män ett feministiskt parti kan ha i sin ledning. För favorit till den lediga partisekreterarposten är också en man. Flammanchefen Anton Etzler.
Han är också ett exempel på hur gärna det proletära Vänsterpartiet rekryterar ledare ur borgarklassen.
Lars Ohlys pappa var kyrkoherde. Jonas Sjöstedts föräldrar ingenjör respektive läkare. Sjöstedt bor på Östermalm i Stockholm, inte så långt från där den rikt gifte C H Hermansson bodde eller kanske fortfarande bor. Och Anton Etzler kommer från det måttligt proletära Ålsten. En gång hemort för Per Albin Hansson. Nu 65 år senare ännu mer överklassigt.
Även om det nog bara är partivänner med närmast religiöst nit som tror att Sjöstedt ska frälsa världen, så skulle det förvåna om han inte innebär ett lyft för partiet. Framgångar som kan gå ut över både Socialdemokraterna och Miljöpartiet. För Sjöstedt är saklig, förtroendeingivande, kunnig och bra på att enkelt förklara vad han tycker. Dessutom talade något kvinnligt ombud om hans blå ögon och ett manligt om hur stilig han är på bild.
Vilket knappast avgör val, men inte direkt är någon nackdel i tider när Anders Borgs överarmar ses som en politisk tillgång.