Är det här Socialdemokraternas värsta kris - värre än till exempel Ebbe Carlsson- och Geijeraffärerna, frågade en ung läsare mig i dag.
Jag blev svaret skyldig. Det är alltid svårt att jämföra nutid med dåtid.
Men jag lutar nog åt att ingen tidigare socialdemokratisk partiledare varit så svag som Håkan Juholt är i dag.
Visst hade Tage Erlander problem. Han såg sig ju tvungen att ta in Bondeförbundet i regeringen på 50-talet. Och 1966 led han ett svidande nederlag i valet, efter ett osannolikt okänsligt svar i partiledarintervjun inför valet. Han var själv beredd att avgå, men partiet ville ha honom kvar.
Olof Palme förlorade valet 1976 och Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten, men någon kris för honom personligen ledde inte nederlaget till.
Ingvar Carlsson tvingades lämna in regeringens avskedsansökan 1990, men jag minns inte att någon krävde hans avgång. Han återkom ju senare. Men inte heller valförlusten 1991, ledde till någon allvarlig kris för Carlsson.
Göran Perssons första år som statsminister var katastrofala. Missnöjet med krissaneringen efter den misslyckade borgerliga ekonomiska politiken, tärde på förtroendet. Men inte heller han var på allvar hotad.
En gemensam nämnare för alla tre var att de för det mesta hade regeringsmakten. Det gjorde det lättare att rida ut kriser.
En oppositionsledare har mycket mer begränsad verktygslåda. Har inte heller den godisbutik som regeringskansliet också kan utgöra. Det fick Mona Sahlin erfara. Och Håkan Juholt gör det nu. Men till skillnad från alla sina företrädare har Juholt ingen statsrådserfarenhet. Han är den mest orutinerade partiledare Socialdemokraterna valt i modern tid. Vi ser följderna av hans bristande erfarenhet praktiskt taget varje dag.
Men det allvarligaste för honom, som Expressens nyhetsartiklar visar i dag är att det knappt längre går att lita på några besked från S-ledaren. Vi har sett det tidigare i höst. Det må ha gällt uttalanden om socialbidrag eller skolsegregation. När kolleg e r har kollat hans uttalanden, har de visat sig felaktiga.
Jag har bevakat socialdemokratiska partiledare från Olof Palme och framåt. Ingen av Juholts företrädare har varit otillförlitlig i sina offentliga besked.
Om det beror på att Juholt är okunnigare än sina företrädare, låter jag vara osagt.
Men det kan inte uteslutas.
Han har ju ytterst smal allmänpolitisk meritlista. Det kan också handla om hans egen erkända yvighet.
I alla händelser är det förödande för ett partis trovärdighet, om det inte går att lita på det dess högste företrädare säger.
