Medan opinionsinstitut som Demoskop frågar väljarna, ställde kollega Fredrik Sjöshult frågan till de aktiva socialdemokraterna.
Och det är i den kretsen ombuden på den socialdemokratiska kongressen hämtas. Det vill säga de som till sist röstar fram den nya/nye partiledaren.
Den här enkäten bekräftar visserligen Demoskops resultat att Veronica Palm och Sven-Erik Österberg ligger bäst till. Men här pekas en av dem tydligare ut som den starkaste – Sven-Erik Österberg.

Visserligen vinner Palm grenen ”störst chans att leda S till valseger” med 0,2 procentenheter. Men Österberg är överlägsen både om vem som är mest lämpad som statsminister och framför allt vem som har störst förmåga att ena Socialdemokraterna.
Och förmåga att hålla ihop partiet är alltid överordnat allt annat för socialdemokrater.

Österbergs ”seger” visar också att han lyckats behålla förtroendet i de breda S-lagren, trots att han delvis gav Mona Sahlin stöd i hennes sågning av partiets politik under valrörelsen. Han gjorde uttalanden som LO-folk tolkade som ett stöd för en bortre parentes för A-kassan. Det vill säga att den inte ska utgå hur länge som helst.

Den gamle ombudsmannen i Skogs har också offentligt uttryckt stor oro över att partiet inte lyckats attrahera fler än 22 procent av de som har jobb.

Han har uppenbart liksom Mona Sahlin insett att valnederlaget måste leda till omprövning. Och inte till mer vänsterpolitik.

Frågan är om Österberg har kraften att åstadkomma omorienteringen, om han nu blir partiledare. Han har ju inte direkt varit maktlös senaste mandatperioden. Ändå har partiet fört en politik som ledde till katastrof.

Möjligen borde krisinsikten vara starkare nu, vilket skulle kunna ge ett starkare mandat till den som vill förändra.
Problemet är bara att det starka stödet för Veronica Palm, visar att socialdemokraterna är djupt splittrade om vad som behövs för framgång.

Till skillnad från Mona Sahlin har inte Österberg gjort sig känd för att utmana och ta risker. Hans starkaste sida är att han är så enastående sympatisk med en osannolik förmåga att väcka förtroende.

Är det någon jag inte skulle tveka att köpa en begagnad motorsåg av är det just Sven-Erik Österberg.

Men han är ingen sprudlande talare, ingen snabbtänkt debattör. Och har i likhet med Veronica Palm en förbluffande svag utbildning med tanke på utbildningsnivån 2011.

Det finns välutbildade partiledarkandidater som Thomas Östros och Pär Nuder, men de verkar ratas av det socialdemokratiska fotfolket. Möjligen kan de försvara sig med att inte ens en av efterkrigstidens största svenska politiker – Carl Bildt – hade mycket till universitetsutbildning.
Han förblev fil.stud med bara ett fåtal universitetspoäng.
Inte heller Göran Persson gjorde någon imponerande akademisk karriär.
Ingvar Carlsson, Olof Palme, Tage Erlander och Fredrik Reinfeldt har däremot gedigna akademiska examina.