Hela havet stormar.
Beskedet från Mona Sahlin att alla i partitoppen ska ställa sina platser till förfogande, öppnar för minst ett halvår av öppen ledarstrid.
Vi har redan sett två mindre troliga efterträdare i praktiken anmäla sig som just sådana. Ylva Johansson med en intetsägande debattartikel i DN. Morgan Johansson med en dolkstöt i ryggen på gamla regeringskollegan och partistyrelsekompisen Thomas Östros. Och det var före Sahlins besked i går.
Socialdemokraternas valnederlag kan enkelt sammanfattas i två orsaker:
Impopulär partiledare
Fel politik
Mona Sahlin förlorade alla förtroendeomröstningar mot Reinfeldt.
Partiet fick bara 22 procent av rösterna bland de som jobbar. Moderaterna och alliansen tog hem kampen om arbetslinjen. M fick 32 procent. Här ligger socialdemokraternas dilemma och utmaning. Låt mig börja med partiledarfrågan:
Sahlin är en sällsynt stryktålig och uthållig politiker. Men nu kan nog bara ett mirakel rädda henne. Och det miraklet är i så fall att det inte finns någon given ersättare.
Om partiet inser att det förlorat på grund av brist på trovärdig politik för dem som jobbar, måste efterträdaren ha en gedigen arbetslinjeprofil. Inte någon som gjort sin karriär på att företräda de som står utanför arbetsmarknaden. Det skulle innebära att till exempel arbetsmarknadspolitiken och gamle skogsombudsmannen Sven-Erik Österberg skulle ligga bra till. Samtidigt kan det hävdas att han ju under den förra mandatperioden i hög grad utformade partiets arbetslinje med känt resultat.
Metallbasen Stefan Löfven är på papperet en stark kandidat. Men han saknar riksdagsplats och riktig het politisk erfarenhet, även om han sitter i VU. Thomas Bodström är partiets största "stjärna". Men USA-vistelse och avsagd riksdagsplats mattar skenet .
Mikael Damberg är den kanske mest begåvade av de yngre. Förre SSU-ordföranden har dock en viss högerstämpel som många Stockholmssossar.
Det gäller dock inte Veronica Palm, ordförande i Stockholms arbetarekommun. Men att utse henne vore att trotsa valanalysen. Hon har profilerat sig som de sjukas talesperson, snarare än de arbetandes.
Margot Wallström skulle väljas om hon vill, men det gör hon inte. Carin Jämtins aktier har försvagats av misslyckandet i Stockholmsvalet. Partiets skickligaste politiker är Pär Nuder. Men utan riksdagsplats och fortfarande impopulär är han inte ens en outsider.
Och tvåan och trean i partihierarkin i dag - Ibrahim Baylan och Thomas Östros - får svårt att behålla sina positioner.
