Johan Hakelius

Politikerna förutsätter att man är en idiot

Publicerad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Spiken i kistan var arbetslinjen. Inte för att jag närde något större hopp om politiken dessförinnan. Auberon Waughs omdöme har, i mina ögon, alltid framstått som klokt och balanserat:

"Varje person som kliver fram i syfte att bli vald till en position med politisk makt är nästan av nödvändighet socialt eller känslomässigt osäker, driven av kriminella motiv, eller galen."

Karaktärssvagheter av det slaget behöver inte utesluta goda resultat. Carl Fredrik Hill var ingen oäven konstnär. Cornelius Vanderbilt var ett råskinn som lämpade av sin hustru på dårhus när han förälskade sig i barnens guvernant, ändå byggde han fina järnvägar.

Men så kom de alltså dragande med arbetslinjen. Idén att vi väljer politiker för att de ska locka, pressa och tvinga oss att lönearbeta så många timmar som möjligt, under så stor del av våra liv som möjligt.

Bara en sak var mer pervers än själva idén. Det var att massmedier, opinionsbildare och en stor del av väljarkåren ansåg att arbetslinjen var en briljant idé. De ville bli mästrade av ett gäng tidsstudiemän. Någon politisk opposition fanns inte, för begreppet hade de borgerliga stulit av socialdemokratin.

Varje vettig människa – vi är få, det medger jag – fick i det läget den isande förnimmelsen av att kontorsdörren stängdes bakom oss för gott. Resten av livet skulle vi sitta på en pinnstol och ögnas av en välvilligt bekymrad SYO-konsulent. Vi slapp proletariatets diktatur, men istället fick vi något som lade humorlös sipphet och inplastad duktighet till de totalitära anspråken: den välartade medelklassens diktatur.

Det var spiken i kistan vad gällde politiken för min del.

Jag vet inte hur många gånger sedan dess som jag har hamnat i samma tröstlösa meningsutbyte med arbetslinjens kommissarier. De börjar alltid med det infantila argumentet att man inte kan förvänta sig sjukvård och pensioner, iphones och hoverboards, resor till Toscana och restaurangbesök, om man inte först skapar välstånd genom jobb, jobb, jobb.

De förutsätter med andra ord att man är en idiot, eller allra minst en parasit.

Det är inte det saken gäller. Visst, man kan inte förvänta sig någonting för ingenting. Men den som dyrkar lönearbetet gör något värre: den förvandlar någonting - livet - till ingenting.

Det är här det andra, förment filosofiska, arbetslinjeargumentet brukar dyka upp: lönearbete ger livet mening. Den tanken är skräckinjagande, om man begriper den. Den betyder att man tömt alla andra delar av livet på mening. Man har gjort sig till industrirobot.

Saken är rätt enkel. Avgudandet av lönearbete gör oss till slavar. Att vi ekonomiskt och filosofisk är våra egna slavdrivare gör bara det hela än mer infernaliskt. Varje samhälle som oroas och skräms av medborgare med fri tid - tid där de råder över sig själva, sina tankar och göromål - måste i grunden vara osunt.Så här går det, när man bara förmår att ge politiska svar på existentiella frågor. Livet blir en lång arbetslinje av standardiserad och avlönad leda, då och då avbruten av högljudda och färgsprakande utbrott, som kallas "upplevelser". "Slaveri med sporadiska avbrott för cirkus", som någon skrev.

Om ni tror att ni kan rösta er ur skruvstädet har ni fel.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag