Foto: Paul Sancya / AP TT NYHETSBYRÅN
 Foto: Paul Sancya / AP TT NYHETSBYRÅN
Johan Hakelius

"Enda lösningen är att någon skjuter honom" sa mediechefen

Publicerad

En försvarlig del av journalistkåren har gått från att vara nyfiken och lyhörd till äcklad och oförstående – det är ynkligt

Jag blev sittande bredvid en tidigare mediechef. Middagsbjudning. Vi pratade Trump, förstås.

–  Den enda lösningen är att någon skjuter honom, sa hen plötsligt.

Det var inte ett skämt. Kanske inte heller en djupt grundad övertygelse. Risken att hen går ut och köper ett jaktgevär imorgon dag, är försumbar. Men någonstans där, mellan dåligt skämt och djupaste allvar, hängde meningen, dallrande i den politiska hetluften.

Man kunde kanske kalla påståendet en provballong, eller signalballong. Eller både och. Ett sätt att slå i ett hedervärt max på anti-Trumpmätaren och samtidigt kolla om omgivningen bar på reglementsenlig Trumpskräck. Det var en formulering som alldeles uppenbart hade varit i omlopp på tidigare middagar, med andra jeppar från den här hispiga branschen. Den måste ha fungerat.

 

Det här var alltså en rätt uppburen person inom media. Jag tror inte att hen är unik.

 

Det är stabsläge på en del redaktioner, nu. Reportrar går omkring och känner att de lever i ett definierande ögonblick. Ord som "skymning", "apokalyps", "avgrund" och "skred" dyker upp i spalterna. Krav på handling och lojalitet växer. Övertygelsen sprider sig, som den inte gjort på länge: det är dags att sluta sig till de Internationella brigaderna i kampen mot fascismen. Dags att lägga återhållsamhet, opartiskhet och jämnmod åt sidan.

¡No pasarán!

 

Inom redaktionerna kastas långa blickar på möjliga femtekolonnare. Inte så att det ens går att hitta någon journalist som ser något positivt i Trump - än mindre i Le Pen eller Sverigedemokraterna, knappt ens i brexit - men det finns möjligen kollegor som inte verkar tillräckligt skakade. Det finns journalister som inte är övertygade om att en ny Kristallnatt står för dörren. Den känslan räcker för att göra de mest upprörda i branschen ännu mer upprörda.

 

På sina håll förekommer kamratfostran och något som liknar "självkritik" av den sort som maoister brukade vara förtjusta i. Den som skriver för frimodigt om migrationsproblemen får veta det. Adjektivet "brun" har inget att göra med härliga solsemestrar längre.

Om vi bara slutade tala om problemen, skulle de försvinna, verkar en undergrupp av upprörda mena. Magiskt tänkande. Ingen verklighet existerar, utom den vi sätter våra ord på.

Att ens försöka förstå vad det är som sker, räknas som förräderi. Man ska inte skriva om misstro mot politiska och kulturella eliter, inte dröja för länge vid värderingsklyftan mellan topp och botten. Det är att "fiska i grumliga vatten". Dagens Nyheter, i sin nya kampanjande skepnad, ligger förstås främst. Tidningen har just ägnat en hel artikelserie åt att alla, utom DN, drar åt det bruna.

Det rör sig i samhällsgrunden. Folk är inte nöjda. Det är antagligen rätt stora saker på gång. Jag vet lika lite som någon annan hur det slutar. Kanske kommer allt att gå åt helvete. Kanske är det "apokalyps", "avgrund", "skred" och "skymning" för hela slanten.

Eller så är det inte det.

 

Det jag vet är att den yrkesgrupp som har till uppgift att vara nyfiken, lyhörd och först att förstå och förklara, till försvarlig del har bestämt sig för att i stället vara skitskraj, äcklad, förbannad och oförstående. Ur det växer hoppet om en kula för Trump, så att allt kunde bli som vanligt igen.

 

Det är ynkligt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag