Patrik Sjöberg borde förevigas vid korvmojen
Zinedine Zidanes skallning av Marco Materazzi i VM-finalen 2006 har på ett udda vis blivit staty mitt i Paris framför självaste Pompidou-centret.
Men det öppnar dock upp för en helt ny typ av konstnärlig utsmyckning även i Sverige. Vad sägs om en bronsavgjutning av Staffan Tappers straffmiss fotbolls-VM 1974, eller en staty över en snubblande Baumgarti som ger Anders Gärderud OS-guldet i 3 000 meter hinder i Montreal 1976.
Eller ännu bättre: En gigantiskt avgjutning av Patrik Sjöberg inhandlandes två kokta med bröd utanför Stadion i Stockholm strax innan han 1987 sätter världsrekord på 2,42.
Romersk soldat är ju bättre än Tintin...
Det skånska kommunalrådet i Hörby har fått stå till svars för sitt beslut att låta en kompis uppföra en sex meter lång muralmålning som ska visa kommunens historia, uppblandat med lite arabisk vår och Jesus, för en icke upphandlad kostnad av 600 000 kronor.
Det mest spännande i historien är att han själv valt att avporträttera sig som romersk legionär, en figur som gemene man mest känner igen från serietidningen Asterix.
Kritiken har inte låtit vänta på sig, men jag anser ändå att Hörbyborna kan dra en lättnadens suck. Han valde ändå inte Tintin.
Såriga bröstvårtor. Kramper i livmodern. Buktande skav mellan benen. Jag har aldrig träffat en kvinna som räknar med att komma ur en förlossning hel och smärtfri. Blivande mammor får snarare en uppsjö av information som talar om den nya "mammakroppen", nyss inkubator och nu till för att nära och vårda. Det ska göra lite ont. Man kan inte räkna med att hoppa studsmatta resten av sitt liv. En brusten gelémage ska bäras som en kärlekstrofé genom livet. Den senare håller jag i och för sig med om borde förvandlas till skönhetsnorm, men efter att ha sett "Uppdrag gransknings" reportage om kvinnor som drabbats av så kallad sfinkterruptur, eller ska vi helt enkelt säga att de spruckit från slidan bak till ändtarmen under förlossningen utan att få hjälp efteråt, så börjar jag undra om vi invaggats i en falsk föreställning.
Vi har blivit undervisade i tron att barnafödande är så naturligt att alla biverkningar därmed också måste vara förklarliga. Som att kissa på sig, läcka avföring och inte kunna ha sex utan smärtor efteråt. Lite får man ändå stå ut med.
Dessutom är att bajsa på sig i vuxen ålder fortfarande det mest skamfyllda som finns och inget man diskuterar med sina väninnor hur som helst. Blöda igenom en mensbinda på en vit fåtölj kan man lära sig skratta åt lagom till klimakteriet. Att fnissa så man kissar på sig är till och med ett levande idiom. Men att illaluktande avföring plötsligt börjar rinna ur baken med någon sekunds förvarning är skam och begränsning. Därför kanske det inte heller är så lätt att be om hjälp.
Inte blir det
lättare när barnmorskorna, som beskrivet i "Uppdrag granskning", är mer vana att "hänga i slidan" (uttalandet var det enda som gick att dra på munnen åt i veckans program) än i analen. Inte blir det mindre skämmigt att vädra sina problem om till och med den som är satt att vårda tycker att hål nummer två är okänt land, och ser det som ett "övergrepp" att genomföra en enkel analundersökning som bevisat diagnosticerar dubbelt så många sfinkterrupturer mot i dag, som skulle hjälpa dubbelt så många mot i dag.
Det är tydligen så pinsamt att de nyförlösta mammorna inte ens informeras om att det finns ett grepp, som i och för sig då involverar tvåan, som kan rädda en del av dem från livslånga problem med analinkontinens. Man skulle kunna tänka sig, i Sverige 2012, att de födande kvinnorna själva fick bestämma om de ville ha undersökningen.
Det kanske är onaturligt.
Jag har inget emot naturligt. Men naturligt parar sig illa med den kostnadseffektivitet som finns i vården generellt. Om det stämmer som programmet antyder att oerfarna barnmorskor avstår att be om hjälp att undvika rupturer på grund av att de inte vill störa sina hårt pressade kollegor på avdelningen, så är det en skrämmande rapport från en nedskärningsdrabbad sjukvård. Om det sedan är riktigt att de skäms för att de inte lyckats motverka skador och låter bli att rapportera dem, så är det en stor skandal.
Mindre för barnmorskorna och mer för landstingspolitikerna som aldrig lyckas prioritera förlossningsvården i samma utsträckning som låt säga meniskoperationer på överåriga män som velat bevisa sig på tennisbanan.
Naturligt står i motsatsförhållande till effektivt. Naturligt kan inte forceras.
Naturligt blir inte billigare om det inte får ta tid.
Vetenskap står däremot inte alls i motsatsförhållande till naturligt.
Förlossningsvården borde krysta fram ett tjusigare smörgåsbord av vetenskapliga framsteg till varenda födande kvinna som kommer in på avdelningarna.
Nu tiger vi inte längre. Nu kräver vi.
Dessutom är att bajsa på sig i vuxen ålder fortfarande det mest skamfyllda som finns...
