Är du en HSP:are?
Häromveckan framförde jag tesen att pollenallergi är den nya laktosintoleransen. Nu får pollen konkurrens av en helt ny diagnos: HSP, Highly Sensitive Persons eller högkänsliga på ren svenska. Begreppet myntades av den amerikanska psykologen Elaine Aro som framför sin teori om att en femtedel av befolkningen har en mer utvecklad känslighet än andra.
Eftersom diagnosen till större delen svarar mot kraven på en modern och framgångsrik människa – kreativ, intuitiv, empatisk och med sinne för detaljer – så vill plötsligt alla vara HSPare.
Själv hoppas jag på nästa bokstavskombination. Möjligen blir det HUD. Helt utan diagnos.
Den nya dokusåpan
För tio år sedan hörde jag den legendariske tv-producenten Jon de Mol raljera över möjligheterna att få deltagare till en dokusåpa där tio deltagare skulle hoppa ur ett plan, med nio fungerande fallskärmar. Publiken skrattade tveksamt.
Nu läser jag att den internationella producenten av Big Brother ska skicka fyra astronauter till Mars. Utan returresa, påpekar arrangören entusiastiskt för SVT. ”Vi har redan flera hundra sökanden.”
Med en viss skräck inser jag att framtiden alltid kommer ikapp sig själv.
Kort arbetstid – långt kärleksliv
Maria Wetterstrand och hennes finske miljöministerman Ville Niinistö skiljer sig. Ytterligare ett superpolitikpar går skilda vägar och ingen som har gjort karriär och haft småbarn samtidigt lär lyfta på ögonbrynen.
Däremot, om man pratar relationsbekymmer i stort, kanske Miljöpartiet borde driva förkortad arbetstid igen eftersom kärlek hänger ihop med det ansträngande ordet kvantitet snarare än kvalitetstid.
Ropen skalla, kärleksliv åt alla!
Nakenhet är det naturliga tillståndet hos en människa som inte har några kläder på sig. Det står så på Wikipedia. För min del är nakenhet det onaturliga tillstånd som inträder varje år i början av juni då näcksäsongen inleds. Eller födelsedagskostymårstiden, paradisdräktdagarna eller helt enkelt de sommarmånader då vi förväntas blotta oss för varandra på stränder och i kollektiva bastuneuroser utan att det är något konstigt med det.
Det är något konstigt med det.
Själva skiftet kan hända över en natt då temperaturen plötsligt håller sig över 19 grader-strecket mer än två timmar i följd. Värmen påverkar oss. Inte i någon egentlig klimatanpassad mening då det ofta är urinvägsinfektionskyligt så snart solen går moln.
Men vi byter blick.
Den påstådda skuggan av svarta underkläder som hånas när Sofia Hellqvist vandrar in i Slottskyrkan under kronprinsessdopet, blir i ett slag raffinerat mode under en tunn strandklänning. Den ministerurringning som anses välla fram vulgärt under Nobelfesten kan i sommar komma att bli offentlig handling vid vilken allmän badinrättning som helst. En bikiniparad i plenisalen känns dock främmande även under en värmebölja. Distraherande.
På samma sätt som en man iklädd enbart kroppsbehåring och speedobyxa kan väcka anstöt i snabbköpet i staden. I affären vid kusten är han däremot ett bärande inslag från midsommar och framåt.
Topless-Hanna vann i veckan kampen i Bigbrother-huset utan att bära BH i hälften av avsnitten, men i ett badhus kan samma lökar anmälas för förargelseväckande beteende om geléhallonen saknar frimärken. Såvida de inte befinner sig i Vingåker, Sundsvall eller Eskilstuna där föreningen Bara Bröst för ett par år sedan fick fritidsnämnderna att förstå att om kvinnor måste behärska sin sexualitet i närheten av blöta manskroppar så bör även män kunna göra detsamma i närheten av kvinnliga överdelar. Bara bröst. Inget konstigt alls.
Det är någonstans i det resonemanget nakenheten fortfarande är just onaturlig. Den nakna kvinnan får inte längre existera som en egennyttig funktion. Kroppsuppvisningen är sexuellt villkorad. En Budweiserbrud med putande häck får visa allt utom bröstvårtorna. Ett funktionellt bröst som ammar, som motsats till sex, väcker anstöt och bör täckas.
En spritt språngande hängbuk i solljus möter sneda blickar. Rakade armhålor, vaxade bikinilinjer, fotvård, sandpapprade ben och ett par timmars förberedande brun utan sol behandling gör däremot kroppen redo för avklädning.
Klä på en anpassad dräkt, för att klä av.
Den riktigt avspända nakenheten kräver antingen förtroende eller total anonymitet. Därför har jag simhallsfobi.
"Vad rolig att vi träffas så här i duschen. Sist var väl på, eh, bostadsrättsföreningsmötet!" Därför vågade jag i vintras besöka den svenskbefriade Zeppelinarhangaren på Brandenburgerslätten utanför Berlin som fiffiga tyskar byggt om till ett inomhus Thailand, komplett med sandstrand och kackerlackor.
Tyskarna är ett folk som fortfarande framhärdar i den naturistiska traditionen som påbjuder ett otvunget förhållningssätt till kropp. Av med badbyxan alltså. Män och kvinnor zusammen i en sexbefriad striptease.
Fylld av nakenlugn hängde jag av mig handduken innan jag gick in i den samkönade bastun. Jag satt i tio minuter.
Det enda jag kunde tänka på var att ingen hade kläder.
Det enda jag såg var svettiga ryggar och blanka bukar. Hur blickarna flackade för att undvika stjärtar, bröst och skrev.
En mycket onaturlig stund tillsammans med åtta naturliga kroppar.
Det sägs att helgen blir varmare. Jag tänker att vi nu kommer att klä av oss.
På det hela taget är kejsaren alltid naken. Inget konstigt alls.
