Fjärrkontrollen halkar ner från knät:
"Alla mammor har drömmar för sina döttrar. När mammans dröm för sin dotter är att hon ska lyckas i nöjes- branschen skapar det starka reaktioner".
Polletten trillar ner. Det är 2012. Någon har beställt ett program om mammors drömmar om sina barn där samtliga medverkande framställs som kompletta idioter fångade i en framtidsplan som tittaren anar aldrig kommer att uppfyllas. Det har väckt mycket starka reaktioner. Hos alla utom programmakarna.
Jag förstår drivkraften. Några barn, lite skönhet och korkade morsor (de framställs så) att förfasas över kan alltid liva upp när kraven på tittar- siffror är en fråga om framtida försörjning. Men det underliga är de har godkänt själva utförandet med en uppenbar eftertanke:
"Vi har gjort vårt yttersta för att det ska bli ett bra och balanserat program som de medverkande kan stå för."
Eh. Det fungerade inte.
I programmet invänder en flicka truligt att hon nog inte vill bli modell, klipp till mamman som glatt visar upp diverse utförda fotojobb. En annan vill inte plåtas alls. Klipp till flicka som springer gråtande ut ur salen, iskallt exponerad i sin rättmätiga utsatthet. I bakgrunden smattrar mammornas goda intentioner och tv-bolagets förment avdramatiserande inställning:
"Allting sker på deras villkor, vi har inte pressat dem."
Det stämmer säkert. Däremot framgår det inte om deltagarna förstått exakt hur utomjordiskt de kommer att framställas.
Den öststatsdisciplinerade mamman Jelena skriver i sin blogg efter en intervju i Radio 1 där tittare ringt in och skällt ut henne: "När jag åkte från MTG huset, var jag fast bestämt att avbryta kontakt med media och fortsätta med mitt liv".
Även mamma Katja har tagit illa vid sig av det hon kallar en "häxjakt" och skriver att "TV3 och Baluba produktion har diktat ihop en tolkning av fiktiv verklighet snarare än en dokumentär skildring."
Vad sa producenten egentligen att det skulle bli? Motljusfoton att ge till mormor i julklapp?
Men det som är så tjatigt är att media oavbrutet reproducerar en felaktig bild av vägen till framgång som de sedan använder för att locka mammor och flickor till medverkan.
För den här kursen behöver de inte.
De har redan lärt sig hur det fungerar. Att deras plats är framför kameran.
Att deras värde ska bestämmas genom någon annans granskande öga eftersom där, i det starkaste strålkastarljuset, blir också mammornas egen genetiska kod bekräftad. Möjligen också älskad eftersom folkets kärlek förtjänas genom ett bländande leende, förföriska blickar och en putande stjärt.
Det förstår alla som tittar på under- hållning på tv. Det lönar sig att vara till lags. Att släta ut sin egen personlighet i stället för att leva ut den. Agera inte. Posera.
Media har redan en skola i allians med underhållningsindustri och produktförsäljare som lär åttaåriga flickor och deras mödrar att om inte senare så förr, raka av de osynliga fjunen på de tunna benen.
Inget konstigt med det. Människor har slutat med hår på kroppen. Herregud, vad ofräscht!
"Barnen betygsätts inte eller röstas ut", säger kanalen.
Det behövs inte när domen kommer från de som storögt betraktar det hopklippta spektaklet.
För övrigt undrar jag om något bolag hoppat på program-idén Pappor och pojk- modeller?
Pimpade små- grabbar med deffade biceps och friserad pung svänger sig på catwalken medan deras föräldrar stolt klappar händerna.
Nähä? De får vänta tills de är stora nog att vara med i Gladiatorerna.