Hotet mot mannen 1
I veckan föreslog Sörmlandsvänstern att alla män ska sitta ner och kissa på landstingets toaletter. Utöver att denna politiska fråga är ett skönt bevis på att Sverige inte befinner sig vare sig i krig eller ekonomisk depression, väcks vissa frågor om möjligheten att kontrollera själva ståendet. Webbövervakning kan vara att ta skvättproblemet ett steg för långt.
Sommarens Nobelpristagare
Årets Nobelpristagare är utsedda. Eller jag menar sommarpratare. Jag ska ligga på min strandmadrass på skäret och lyssna speciellt på matmästaren "Landet Brunsås"-Lotta, underbara och kloka Marie Göranzon, författaren Amanda Svensson och Melodifestivalkungen Christer Björkman. Och så John Guidetti. Kanske kan vi då få bakgrunden till den kollektiva depression jag nu upplever efter gårdagens förlust. Själv ska jag inte sommarprata. Inte Steffo heller. Det finns ingen bitterhet i det.
Hotet mot mannen 2
Just att stå och kissa verkar vara mycket viktigt för regissören Rafael Edholm som i helgen har premiär på sin filmthriller "Mörkt vatten". I en intervju med tidningen Moviezine är han kritisk mot Svenska filminstitutet som inte bidragit med en krona till hans film och som han tycker är alldeles för genusmedvetet. "Det här inte en politiskt korrekt film. Jag är för det första man, så jag står upp och kissar. När ens kisserier ska ha med det konstnärliga att göra, det är jävligt tråkigt."
Edholm vill därför instifta en manlig festival med manliga priser. Tyvärr missar han att det redan finns en sådan. I årets upplaga av Cannesfestivalen var samtliga 22 tävlingsfilmer regisserade av ståkissare. Men om Edholm ändå startar en tänker jag att den måste heta något med djur.
Tapiren?
En svensk vit stjärt skiner mot den ukrainska gräsmattan.
En grupp blågula grabbar radar upp sig för att skjuta prick med månhalvorna som måltavla.
Det är straffet för att ha tappat en boll under leken gris.
Det kunde ha varit leken ål, eller örn. Eller till och med groda, enligt landslagets presschef Hans Hultman som fick kommentera den neddragna byxan som inträffade under den öppna träningen ett par dagar efter inledningsfiaskot mot värdnationen. Det handlar i vilket fall om lek med djur, helt oskyldiga får vi förmoda.
Många har fördömt rumptavlan.
"Man får vara glad att man inte var grisen", sa Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund.
"De är otroligt dåliga föredömen, sa Lars Arrhenius, generalsekreterare på Friends, organisationen som namngivit landslagets framtida hemmaarena.
"Urlarvigt", kommenterade Jämo.
Det där sista känns som, ska vi säga, mitt i prick.
Finns det något annat att säga om lusten att glatt krypa ner på alla fyra och blotta häcken för polarnas långskott? Det är som den manliga gruppdriften att skvätta offentligt efter ett stort antal EM-öl. Eller att bröla oharmoniskt i kör en i övrigt stillsam sommarkväll på väg hem från sportbaren. Man kan också räkna in den hårdhänta anti-bögkram vars tillhörande ryggdunk verkar utformad för att förlösa ett smärre skrovmål som fastnat i luftstrupen, liksom nyss nämnda behov av att moona arslet som en del i en glad lek. Män i grupp utvecklar sitt umgänge i märkliga riktningar. #sakermängör.
Jag hörde nyligen talas om den respekterade företagsledaren som två gånger i rad misslyckades med att slå ut sin golfboll förbi röd tee och därmed tvingades till den i pressveckskretsar etablerade bestraffningen elefanten (ständigt dessa stackars djur). Båda fickorna vänds ut och in och själva snabeln halas fram under ett håls promenad.
Det är mycket barnsligt, och för dem som saknar en god relation med sin penis möjligen förnedrande. Jag är dock inte säker på att det är moraliskt förkastligt. En rumpstraff (Hans Scheike vädrar morgonluft) kan vara både omdömeslös och oprofessionell men jag tvivlar på att den är ämnad att förstöra framtidens ungdom. Däremot är själva gruppbeteendet fascinerande. Kanske rent av osmakligt.
Kvinnor ägnar sig också åt kollektiva konstigheter men jag har svårt att se Caroline Seger entusiastiskt vädra ändalykten framför den samlade pressen. Eller Kristin Kaspersen gå med på att spela hål 17 på Sollentuna GK utan underbyxor.
Kanske längtar karlarna tillbaka till en okomplicerad manlig gemenskap baserad på samma lätt pennalistiska under bältet övningar som byggde hierarkierna under deras blomstring i tioårsåldern. Då när en traditionell manlighet var den enda de behövde erövra. Ungefär som männen som jublande såg Bruce Springsteen på Ullevi -85 och fortfarande bär avklippta arbetarskjortor och guldring i örat när de, lite luggslitna, fyller stadions innerplan i hopp om att återuppliva sin storhetstid. Sin förmenta frihet.
Eller så är vi bara på väg mot en ny köns- och åldersöverskridande retrotrend.
I 1500-talets Stockholm var kiss- och bajshumor den enda komiken som fick både skarprättare och fiskmånglare att stämma upp ett förbrödrande gapflabb. En ljudlig prutt eller för all del en blottad skinka fick Vasasönerna att vrida sig i skrattkonvulsioner.
Mina barn har uppmärksammat mig på framgångarna för Bolibompaserien Biss- och Kajs, där dansade stjärthalvor bjuder upp bajskorven och kisstrålen till vacker vals.
Det är fruktansvärt barnsligt.
Och mycket, mycket roligt.
