Jenny Strömstedt

Genus­folket - som något ur Tolkien­

Publicerad

Det föds ett litet barn. Det föds en prinsessa i en tid där mammor blir regeringschefer och pappor vabbar och rymdraketerna bemannas av den smartaste besättningen oavsett kön.

Samtidigt föds det ett nytt liv till en högljudd debatt om det obestämda pronomenet hen, som den senaste tiden fått delar av befolkningen att ta sig för pannan och skrika "För i helvete! Det är krig i Syrien, en snippa är en snippa och vad är genuspedagoger för plyschpanerat pack när det vi vill ha mest är mindre barngrupper på dagis!".

En snopp är fortfarande en snopp, oavsett pronomen, kan jag också tillägga. I samma genuströtta anda twittrade Blondinbella när vi bakade tårta i Nyhetsmorgons studio till bebisens ära. "Nu blir säkert genusfolket arga när prinsesstårtan blir rosa".


Genusfolket. Det låter som ett drogpåverkat följe ur Tolkien, möjligen motsatspar till det lika ogripbara verklighetens folk. Men jag förstår ändå vad hon menar.

Jag har själv overallbrottats med tre döttrar som velat gå till dagis enbart iklädda spets, ­nagellack och ­fjäderboa trots en riklig tillgång till "pindelmannen"-attribut inköpta tillsammans med en bilbana och tre svärd. Ingen av dem har någonsin lekt krigslekar och samtliga är roade av bakning och stillsamt pyssel. Trött på min egen oförmåga att introducera ens fotboll i familjen faller jag för tanken att det kanske räcker med att unga kvinnor och män växer upp och impregneras med en självkänsla som stärker dem i tron på de egna valen. Små Blondin­bellor.

Vad betyder ett litet vokalbyte i mitten på ett enstavigt ord när det stora jämställdhetsmisslyckandet är att en mamma blir knivhuggen på öppen gata i Malmö av sin exman när de gemensamma barnen ser på, och mordet betecknas som en "familjetragedi" av polisen?

 

Vokalbytet betyder mer än vi tror. Men först måste vi avliva genusspöket. Den stackars missförstådda vålnaden som har fått fler än Göran Hägglund att se i syne. Spöket är den seglivade projektion som får dagispappor att tro att deras små pojkar blir homosexuella (god bless!) om de leker utklädningslekar med tyll. Som får Lennart Persson i Aktuellt att på­annonsera ett nyhetsinslag med påståendet att pojkar inte längre ska få leka med bilar på dagis, och Kristdemokraternas familjepolitiska talesman att poängtera att de "egentligen" inte har några problem med genuspedagogiken. "De som vill välja en förskola eller ett familjedaghem med genuspedagogisk profil borde kunna göra det". Men man kan också välja ett utedagis, menar hon.

Det finns inga spöken. Genuspedagogik är ingen inriktning som går att välja bort. Det är en demokratisk kunskap som befriar varje unge från förväntningar som har med biologiskt kön att göra. Vänder man på KD:s argumentation vore det som att säga att det går lika bra att välja förskolor som effektivt hämmar pojkars möjlighet att utrycka sig och flickors rätt att ta för sig fysiskt.

För vi bemöts olika. I samma ögonblick som prins Daniel förkunnade att det var en hon som fötts gnyddes ett gullighetsgnäll i presskåren och i vår studio lät en av gästerna undslippa att "det var väl roligt med en flicka som kan ha diadem".


Det beror på mig att mina flickor aldrig plockat upp svärden. Deras intressen formas av facebook, skola, kompisar och för all del morfar som blev lättad när han fick ett pojkbarnbarn eftersom han då äntligen kunde släpa med någon på hockey. (Han har gjort en Juholtare på den numera).

Dessutom kostar könsroller. I skilsmässor, pengar och ond bråd död. Det är inget löst antagande att ett jämställt samhälle ger lyckligare relationer, bättre föräldrar, färre trasiga barn och mindre våldsamma vuxna. Jämställdhet är inget annat än frihet.

Men utan människor som obekvämt ifrågasätter våra invanda mönster sker inga förändringar. Det kan vara någon ur genusfolket, eller en helt vanlig hen.

Och ingen kommer någonsin förbjudas att leka med bilar.

Jenny Strömstedt
Jenny Strömstedt

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag