Så här på påskens tredje dag då den återuppståndne Jesus återigen mötte människorna tänker jag på Thomas di Leva. Senast vi träffades var för några månader sen i templet på Tegnérgatan i Stockholm, själva hjärtat i hans nya multireligiösa trosrörelse. (Och då tänker jag inte på underkläder). Han såg inte mig. De 25 kvinnorna på jakt efter kärleken såg bara honom. Kärleksprofeten.
"Ett möte med mig är som att bli kysst av universums oändliga ljus och kärlek", hälsade Thomas till deltagare i en mässa i Piteå nyligen.
Samma kväll tapetserade kvällstidningarna med pixlade bilder av ett kändispar där polisen upprättat en anmälan om misshandel. Förundersökningen lades ner. Ingen dömd. Men på internets bakgård omvandlades så småningom frustrationen över ett rättssystem vars syfte inte är att förmedla sanningen utan att bevisa densamma, till skvaller och hårda fördömanden. Som i Bjästa, eller Landskrona.
Räcker det inte att hålla oss till det vi vet? Som att Thomas di Leva har utnämnt sig själv till profet på kärlek men uppenbarligen har svårt att sköta sina egna relationer. Förhållanden kraschar gång på gång, snabba partnerbyten, dålig konfliktslösning (oavsett smockor så har han själv bekräftat att det spårade ur där i villan). Som att de snälla kvinnor som köar till hans tempel överlämnar sina trassliga och sköra själar i händerna på en popstjärna från Gävle. För 250 kronor per session.
Är inte det som en packad bilskollärare? Som en simlärare som inte kan simma? Som en Tiger Woods som inte begått en enda olaglig handling men tjänat miljoner på att vara en moralisk övermänniska?

Det är av nyfikenhet jag är där. En kvinna har kört hela vägen från Norrköping för en chans att träffa sin guru. Allra mest ser hon fram emot den kosmiska ljusöverföringen. Jag vill med egna ögon se det jag bara hört talas om. Hur kvinnorna kryper fram till hans fötter, ser upp i hans ögon, tar emot ljuset och sedan faller ihop under det att änglar och stjärnor passerar revy. "Han ger så mycket kärlek. Det är här jag hämtar kraft". Jag vill tipsa henne om att om hon har ett kreditkort går det att köpa tjänsten via telefon med minutpris, men avstår. Själva den fysiska handpåläggningen verkar viktig. (I dag är den tjänsten bortplockad från hemsidan). Inne i den vitmålade lokalen välkomnar två medhjälpare som byter pengar mot the och inget kvitto. Vi slår oss ner på mjuka kuddar på golvet och på en upphöjd scen står en gigantisk röd tron i väntan på huvudpersonen.
Jag minns sen 80-tal då Thomas di Leva var artisten som slagit igenom med "The Pillesnorks" och fortfarande kunde flina åt sitt eget flum. Men redan några år senare träffar jag honom i it-bubblans sista utandning när ett litet barn ska döpas. En tillfällig miljonär gör en Solsidan och anlitar själva Guds son "Everyone is Jesus" för att namnvälsigna sin avkomma. På sitt milda mål talar han om kärleken på ett sätt som får de sekulära entreprenörerna att börja med Bikramyoga fem år innan det blir trendigt. Han stannar inte på kaffe och tårta. En handelsresande i kärlek som ytterligare förfinat sin affärsmodell till alltmer devota anhängare.

I år ska affärsidén krönas med tempel of cosmic light. Kurser utlovas. Och en shop. Men om Thomas di leva ska kunna återuppstå som kärleksprofet inför betalande publik borde vi kanske kräva en kosmisk genomlysning av själva varumärket.
Vi väntar länge nere i källaren. Till sist anländer han i sin vita klänning och meddelar att i kväll blir det tyvärr bara en kollektiv ljusöverföring eftersom han inte riktigt är i form. Tjejen från Norrköping ser gråtfärdig ut. Jag försöker hitta en bekväm lutning mot de kalla rören i väggen. Efter två timmar går jag hem. 250 spänn fattigare. Och höstnatten är mörkare än någonsin.