Jenny Strömstedt

Jenny Östergren: Om kyparens avslag handlat om moral borde samtliga föräldrar nekas vin till maten

Publicerad
Uppdaterad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Klockan är trött över midnatt och jag har just bakat fyrtio kanelbullar. Ugnen gräddade ojämnt så den nedre plåten blev, om inte bränd, så lite torr. Men det ligger fyrtio färska pärlbeströdda småbröd i ziplock att ta med till det kafé som eleverna ordnat för att tjäna in pengar till klasskassan. Mycket nöjd konstaterar jag att dottern inte behöver skämmas som hon gjorde förra året då jag skickade med en kasse Pågens kanelsnäckor och en föreläsning om att yrkesarbetande kvinnor måste prioritera. Det hembakta är också kompensation för att jag inte bidrog till pärlhalsbandskvällen som Max snälla mamma ordnat, och för att jag inte orkade låta åtta tioåringar sova över en kväll i april. Dessutom städade jag inte efter klassdiscot eftersom sjuåringen var ensam hemma på fredagskvällen.
"Låter du henne vara ensam hemma? Och tioåringen åker tunnelbana själv till dansen? Jaha". Den halvbekanta mamman funderar.

"Ja". Svarar jag och vet inte om jag ska vara glad eller skämmas och väljer det senare av bara farten. Veckan som gick bevisade i vilket fall att det är långt kvar till den dagen moderskapet befrias från skuld, och andras självgodhet. Vill en ammande mamma dricka två glas vin ska hon mödradöden dö, oavsett hur opåverkad och harmonisk för- och efterhistorien kring vindrickandet ser ut. Fallet med kyparen som nekade servera en ammande har väckt en hätsk debatt om moderskap snarare än vetenskap. Om kyparens avslag handlat om alkoholmoral borde samtliga föräldrar nekas vin till maten.
Går det att (a)nita en morsa så slå till.

Anita Schulmans mammablogg om livet som nybliven förälder är ett öppet mål för det som hon själv kallar troll. Hon är befriat storögd inför allt det nya i bebisbranschen. När jag själv checkade ut från BB för tio år sedan meddelade barnsköterskan att barn antingen skriker för att de är hungriga, trötta eller har bajsat. Adjö, adjö.
Det stämde tyvärr inte. Bebisarna skrek trots mjölkstinna magar och torra blöjor och det tog ett tag innan jag fick grepp om nyanserna. Hade jag haft en blogg hade kommentatorerna sagt att det berodde på att jag var för stressad. Eller för slö. På att jag klädde dem för varmt eller för kallt, och var djupt störd eftersom jag aldrig ammades av min egen mamma. Kritiken av moderskapet släpper inte taget på många generationer. Anita Schulman bloggade att hon sökte avlastning någon timme (inte vet jag varför men vem drömmer inte om att gå på muggen i fred efter en månad?) för sitt lilla barn. Mammafundamentalisterna fick vittring och hon anklagades för anknytningsproblem och lite till.

För om faderskapet har en rak bevisföring är moderskapet det omvända. Autentiskt tjatigt exempel: Pappa kommer till jobbet med snorig ettåring. "Åh, vilken omsorgsfull pappa". Mamma kommer till jobbet med snorig ettåring. "Stackars barn, offer på karriärens altare." Perfekt är utgångspunkten. Barnet och modern i en ljusrosa amningsbubbla, ramar och kramar och rårivna morötter samt stenkoll på veckobrevet. Den moderna mammabikten finns men får inte fäste på de nytvättade flanellfiltarna som täcker bebisarna i sina tiotusenkronorsvagnar.
Moderskapet är fortfarande ett oavlönat fundament i samhällsbygget som måste kontrolleras av kollektivet för att vardagen ska fungera. Omvärldens krav blir till våra egna och när frustrationen pyser över gäller det att ge igen. Anfall är bästa försvar. Vad driver annars mödrar att kannibalisera på varandra så fort någon glömt att koka napparna när de tappats i backen?

Jag tänker som min gamla husläkare att det är allmäntillståndet som gäller för både barn och vuxna. Glada och trygga och mätta. Någorlunda hela och rena.
Och toleranta.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag