Jenny Strömstedt

Jag är jetlaggad, naturligt rynkig med en decimeters utväxt på håret...

Publicerad

Att stirra på ett uppslag med filmstjärnor i en bättre skvallerblaska inger mig ungefär samma känsla som att slöläsa ett kopplingschema för bergvärmepumpar på toaletten på landet. Bilderna går så att säga in genom ena ögat och ut genom det andra utan att lämna ett enda spår i hjärnbarken. En brun, en kort och en hårig. Det ser väl trevligt ut, tänker jag veckan jag spenderar i Los Angeles då James Bond, Hobbit och Alvin och ekorrarna del 73 har premiär.

Hollywoodkändisar, och väderprognoser, är med andra ord två kunskapsområden där jag numera måste koncentrera mig, rynka ögonbrynen och verkligen m-e-m-o-r-e-r-a för att minnas. Fortfarande kan jag namnet på förhållande­- vis många stjärnor från årtiondet FB, före barn, då jag fortfarande gick på bio och såg filmer som inte handlade om talande djur och eller tonårsvampyrer.

I dag begränsar sig min skådiskatalog till rollbesättningen i det engelska "Downton Abbey" som hade nypremiär i SVT i veckan. Det går för övrigt utmärkt att ta sig genom livet genom att citera Maggie Smiths rollkaraktär Dowager countess of Grantham: "Do we know his family?". Eller svaret till lady Marys avspisade fästman sir Richard som tvivlar på att de kommer att ses igen: "Do you promise?".

 

Jag står också väldigt nära casten i "Grey's anatomy".

Därför var det mycket lustigt när undertecknad, som den dammiga kusinen från landet, under sekunder av glamour på en välgörenhetsgala i Hollywood, ramlar in i någon jag faktiskt känner igen. Jag är inte så dötjusig som jag kunde ha önskat när livets femton plötsligt dyker upp.

Jag är jetlaggad, naturligt rynkig med en decimeters utväxt på håret som annars "alltid färgas till sin naturliga hårfärg" och iklädd en klänning som lånats ut av min värdinna tio minuter innan chauffören kommer. "Du ser kanske lite, eh, enkel ut. Låna några juveler. Äkta.".

Kvällens dragplåster är Jessica Alba, Nicole Richie och Julie Bowen, jenkar-variationer av mamabloggaren Laila Bagge, men med tanke på min initiala minnesproblematik känns det ändå intressantare att peta i sig så många organiska delikatesser som möjligt utan att framstå som fattighjonet på kalas hos Emil i Lönneberga.

Ända till en lycklig igen- känning sprider sig i kroppen.

Jag ser McSteamy, Mark, i "Grey's anatomy".

McSteamy ser bara min urringning.

I tio märkliga sekunder stirrar han på bristen på fyllning i nyss nämnda, byter riktning och hänger sig åt en mer voluminös brunett. Möjligen är han mycket berusad med tanke på att färgen röd framstår som en pastell i jämförelse med anletets blossa. Möjligen beter han sig som en fullt normal manlig filmstjärna i sin blomning.

 

Lyckligtvis blir jag strax därefter presenterad för en ung man med flackande blick som försöker verka entusiastisk över att träffa en okänd, icke anorektisk tv-kvinna från Sverige med utväxt. Han i sin tur presenterar snabbt sin fru. Det är i detta ögonblick jag för alltid kommer minnas innebörden av ordet talträngd. Ett ord som ofta missförstås och liknas vid en tarmtömning i trängda situationer. Ett jämnt flöde så att säga. Betydelsen är dock den motsatta.

Jessica Capshaw spelar barnläkaren Arizona. Jag har spenderat för många värdefulla timmar av mitt liv med henne. Jag var till och med på väg att skola om mig till läkare innan jag insåg att på Astrid Lindgrens barnsjukhus hamnar barn som blivit sjuka på riktigt. Jag borde ha frågat hur det var att amputera benet och om det ändå på ett konstigt sätt var skönt att Mark försvann ur deras liv (har plötsligt tappat känslan för Mark). Jag borde ha tackat henne.

Jag säger ingenting. I fem minuter säger jag absolut ingenting och sen går hon.

Efter att ha sett kändisarna donera 644 000 dollar med ett kortdrag sliter min värdinna mig från delikatessbuffén. Det är dags att gå hem.

"Jag såg att du hälsade som hastigast på Rachel Zoe?", säger hon.

Gjorde jag? Gatan utanför är lika tom som mitt huvud.

Jenny Strömstedt
Jenny Strömstedt

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag