Jenny Strömstedt

De duktiga flickorna har tvingats bli ännu duktigare

Publicerad

Det är fult utanför sjukhusfönstret när jag besöker pappa, som så ofta denna bakslagsvinter då allt egentligen inte är så annorlunda mot förut men ändå svårare att leva upp till. Mamma sitter bredvid. Hon är glad för att den senaste vårdgivaren i raden är en kvinna som äntligen ger svar. ”Hon går till botten med saker och ting. De duktiga flickorna kan man lita på”.

Ni har hört det förut. När hörde jag det för första gången?

Runt barndomens middagsbord talades det vördnadsfullt om kompetenta kolleger och duktiga grannfruar som hade snyggt hemma, eller om storasyrran som själv finansierade sin längtan till Alperna genom att jobba som frukostvärdinna i stan, agera researrangör åt gymnasiets skidsugna elever och samtidigt greja skolan.

Själv hörde jag det från bakom en stängd sovrumsdörr när mamma visade pappa en uppsats jag skrivit. Den är välskriven, viskade hon. Hon är duktig.

Jag kände inget speciellt. Det var vad som förväntades av mig och alla tjejer jag kände. Senare, första dagen på journalisthögskolan, blev vi ett skällsord när läraren myste förnöjt över nonchalanta slackers i flanellskjorta som sladdat in på högskoleprovet och fnyste över ”duktiga (läs präktiga) småflickor som gick direkt från gymnasiet”.

 

Den norska -tv-serien "Skam" tar bland annat upp prestationskulturen bland unga.

Nu för tiden är duktiga flickor ett framgångskoncept. Birgitta Ohlssons nya bok Duktiga flickors revansch beskriver hur kvinnor som i generationer undersökt, analyserat, sammanfattat och levererat i det tysta, nu äntligen får kliva fram och kräva sitt erkännande. Hon riktar strålkastarljuset bort från charmiga slarvers och karismatiska estradörer som pratar pratet men låter den duktiga flickan förverkliga resan, ofta med råge. Hon sammanfattar kloka budord om att avslöja dumdryga gubbars småpåvedömen, säga ja till makt och nej till skuldkänslor.

Det är bra. Men jag saknar ett avgörande budord, eftersom duktiga flickor inte bara är en tillgång utan också ett problem.

Julie Andem, upphovskvinnan bakom norska världssuccén Skam, gjorde ett gediget researcharbete inför serien för att ta reda på vilka frågor de unga hade behov av att få skildrade. Viktigast var prestationskulturen. Den som få vill ha men anpassar sig till ändå.

Dagens duktiga flickor måste prestera i enlighet med ett obönhörligt betygssystem som fokuserar på det eleven misslyckas med i stället för det som är bra.

De intalas att livet avgörs på ett läxförhör och att det är omöjligt att klara framtiden för den som inte kommer in på rätt gymnasieskola. De vågar inte testa knasiga idéer eller frångå lärarens minutiösa matris för svaren på provfrågorna eftersom de tror att betygen sänks, ja deras personliga existensberättigande försvinner, om de inte gör exakt som de är tillsagda.

Dessutom måste de visa upp sociala framgångar och ”rätt” yta i sina digitala feedar samt bidra till att göra världen till en bättre plats än den föräldragenerationen lämnar över.

De duktiga flickorna har tvingats bli ännu duktigare, och det är inte klokt.

Det kloka är snarare att släppa duktighet som ideal. Det mer livsbejakande måste vara att lära dem att släppa taget: Slarva, lämna över till någon annan, låta tappade bollar ansvarslöst rulla i väg för att se om någon annan kanske plockar upp dem innan de rullar tillbaka till en själv, och använda den frigjorda kraften till upptäcktsfärder som kan leda till en riktig revolution.

 

Sjukskrivningarna slår i taket och kvinnor med så kallad prestationsbaserad självkänsla står för en del av ökningen. Det gäller även unga.

Det viktigaste måste vara att bygga självkänsla som buffert mot misslyckanden och sura omdömen och att ges möjlighet till att utföra ett bra jobb och belönas för det.

Men jag har också börjat brodera ett nytt budord att hänga ovanför kökssoffan:

Ha kul, och skitsamma.

Jag påminner mig själv, varje dag.

Aborträtt

Regeringen leder en konferens som ska ge mer pengar till organisationer som informerar om reproduktiv hälsa ute i världen, inte strypa cashen som Trump vill. Utan kunskap om och rätt till abort minskar sällan aborterna, men antalet kvinnor och flickor som dör eller bli sjuka efter illegala ingrepp ökar. Den enkla lilla räkneövningen borde ja-till-livet organisationer träna på om de verkligen är ute efter att maximera mänskligheten.

Mello

Nu när det inte längre är nödvändigt att kunna sjunga, spela gitarr eller skriva texter för att få vara med i Mello så kanske partiledarna borde satsa på scenen för att nå ut till folket framöver, lex Ebba Busch Thor. Hon skulle kunna tävla med EMDs ”Baby goodbye”, Anna Kinberg Batra med ”Det gör ont” och varför inte en ”Euphoria” med Annie Lööf? Sätt på popcornkastrullen!

Almedalsbojkott

Statsministern bojkottar politikerveckan i Almedalen för att träffa väljare i stället. Lite som när man köpt en paketresa till Way out west och upptäcker att alla andra satsar på Coachella i år. Vilka stannar hemma? Vilka åker ändå? Oh, så nyttigt det kan vara när saker och ting inte blir som man tänkt sig.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag