Det fanns då planer på att slå ihop de svenska och norska statliga telebolagen - Telia och Telenor. Björn Rosengren var näringsminister och intervjuades av SVT:s Ulf Hambraeus. Efter själva intervjun men med kameran fortfarande på, sa näringsministern:
- Alltså, norrmännen är ju egentligen en sista Sovjetstat, så det är ju så nationalistiskt, allt är politik.
Då tvingades Rosengren be om ursäkt. Det behöver han knappast göra nu. Han är inte politiker längre. Tvärtom har han lite av en lobbyists roll och ska förstås i den funktionen ha kontakt med så många som möjligt. Han har själv till mig sagt att han också haft en av Håkan Juholts mest förtrogna riksdagsledamöter som middagsgäst.
Vad som är betänkligt för honom är att han lämnar ut Thomas Östros och Sven-Erik Österberg.
De kommer nu rätt eller orätt att framstå som kuppmakare. Trots att de förmodligen bara i en, vad de trodde var, sluten krets sagt vad de ansåg om Juholts framtid. Precis som troligen hundratals socialdemokrater runt om i landet gjort senaste månaden.
Det vill säga, diskuterat partiledarens osäkra framtid.
Det här är den i särklass vanligaste frågan jag själv får från både proffs och vanliga medborgare: Hur går det för Juholt, vad tror du?

Sen är frågan om vi kan lita på Björn Rosengrens ord. Precis som Juholt själv är den förre närings­ministern emellanåt rätt yvig och svepande. I synnerhet när han inte tror sig ska bli citerad. Var slutsatsen att Juholt måste gå hans egen, eller som han låter påskina en samlad bedömning?
Hans försök till bortförklaring, att det var ett skämt, tror jag däremot inte ett ögonblick på. Björn Rosengren är uppenbarligen fortfarande lika aningslös i dag som 1999.
I fortsättningen lär det nog bli tunnsått med politiska middagsgäster hos den annars ytterst sociale och charmige Rosengren. Vem vågar umgås med en så pladdrig middagsvärd?
Den som borde skicka Björn Rosengren en dyr present är Håkan Juholt.
Folk kommer att tycka synd om honom. Leden sluts kring den "orättvist" behandlade partiledaren.
Trots att inget nytt i sak har inträffat.
Förtroendekrisen består.
Varken sambons hyres ersättning , eller hans rader av felaktiga, för att inte säga lögnaktiga uttalanden, har upphört att existera.