"Jag gillar att utmana"

Klockan är 9.13 när hon häller upp kaffe i en pappmugg. Sedan står Malou von Sivers och småpratar en stund vid ett buffébord där bröd, pålägg, frukt och juice står uppdukat.
Det finns ingenting hos henne som antyder att hon 47 minuter senare ska leda ett direktsänt tv-program.
– Åh, jag har gjort tusentals direktsändningar, säger hon. Jag känner mig faktiskt lugnare i studion än utanför, som privatperson.
”Efter tio” är Malou von Sivers revansch. Ett program som sänds på förmiddagarna och lockar 200 000 tittare kan te sig som en undanskymd tillvaro för en ärrad tv-stjärna som tidigare intervjuat internationella tungviktare inför miljonpublik på prime time. Men här är hon oomstridd drottning över sitt eget rike; programledare, producent och chef i en och samma person. Dessutom galjonsfigur för en egen bokklubb.
– Jag har något slags hatkärlek till TV4, säger hon. Men det är nog bra att jag stannat här som en ”pain in the ass” och drivit mina idéer. Det här programmet sänds på en tid som ingen människa tyckte var status och det sågs som ett omöjligt uppdrag.
Dagens första gäster är Pernilla Wahlgren och Charlotte Perrelli, som ska prata om skor. De har med sig några av sina mest exklusiva par. Programledaren smälter in genom att ta på sig sina egna favoriter – ett par röda högklackade, som hade platsat i ”Let’s dance”.

Det är lätt att ha en åsikt om Malou von Sivers, för eller emot. Så har det varit ända sedan första gången hon gjorde entré i TV4.
– När Bengt Magnusson och jag satt i ”Nyhetsmorgon” var det jag som fick brev. Det var synd om honom som behövde sitta bredvid en hagga som jag.
När Malou 2002 berättade om hur hon smugglat ett kassettband i trosorna gav hon satirikerna öppet mål. Samma sak när hon ställde upp i ”Let’s dance” 2007.
En annan välkänd historia i TV4-huset är från ett framträdande i ”Nyhetsmorgon”, då hon var engagerad i en stödgala för tsunamins offer. För att göra reklam för galan framförde hon ”We are the world” tillsammans med Cyndee Peters och Gladys del Pilar, två av Sveriges mäktigaste sångröster.
Malou lade beslag på Tina Turners stämma.
– Det var alldeles tyst när jag efteråt gick tillbaka till min plats, minns hon. Vad jag förstått delades ”Nyhetsmorgons” redaktion upp i två delar. En del tyckte det var kul, andra tyckte att det var helt fel.
En del av dina kollegor tänkte: ”Hur kan hon?”
– Visst. Och en del tycker säkert: ”Hur kunde hon vara med i Let’s dance?” Men jag gillar att utmana. Även mig själv. Jag tycker så jävla illa om jante. Men jag har jante även inom mig själv.
Malou von Sivers är tyst en stund innan hon fortsätter:
– Av något skäl tycker jag att jag hela tiden måste begränsa mig själv, för att inte vara för mycket. Det där är jag rätt trött på. Vad är det att ”vara för mycket”? Det är verkligen en kamp: Får man göra så här? Får man vara så här? Jag blir både arg, sårad och ledsen när jag får kritik för det där. Men den andra rösten i mig säger: Fortsätt! För utmanar man jante får man stryk, så är det bara. Om och om igen.
Har du fått stryk även offentligt, eller är det mest skitsnack bakom din rygg?
– Nä, offentligt också. Någon skrev att ”jag vill inte ens närma mig tv:n när Malou von Sivers är där” eller nåt sånt elakt. En sådan person borde inte få recensera.
En erfaren marknadsstrateg jag känner sa: ”Varumärkesmässigt var ”Let’s dance” en katastrof för Malou.” Jag utgår ifrån att du inte håller med.
– Många varnade mig, men det visade sig att mitt varumärke är så starkt att jag överlevde det. Jag har bara fått positiva reaktioner – från näringslivstoppar till politiker till… alla. Maud Olofsson kom fram till mig och sa: ”Åh! Det där såg helt fantastiskt ut, så skulle jag också vilja göra!”
Finns det något i ditt sätt att vara som skiljer dig från andra programledare?
– Jag är ingen sån där söt och snäll programledare. Men det där är en intressant grej med mig, eftersom jag är uppfostrad till att behaga. Min mamma blev ängslig när jag tog i eller utmanade. ”Då blir man inte gift”, kunde hon säga. Jag brottas hela tiden med de här två delarna av mig själv och det är alltid den andra som vinner. Någonstans i mig har det nog alltid funnits en anarkist.
Revolterade du mot dina föräldrar?
– Nja, jag levde något slags dubbelliv. Jag såg till att vara duktig i skolan, för att klara mig hemma. Men så fort jag smet ut på garagetaket på natten blev jag en annan person.
Vad gjorde du när du smet ut?
– Levde rullan. Fast jag var strängt hållen hemma smet jag ut, med risk för mitt liv. Kväll efter kväll. Det var min överlevnadsstrategi, tror jag. Jag gjorde så i stället för att revoltera öppet. När jag långt senare berättade om det här för mina föräldrar trodde de inte sina öron.
Har det varit en fördel eller nackdel att heta von Sivers under din karriär som journalist?
– När jag började på Aftonbladet var mitt namn ett rött skynke. Det fanns äldre medarbetare som inte hälsade på mig för att jag hette ”von”. Jag hade ingenting av överklass i den bemärkelsen, vi hade aldrig några pengar eller materiella tillgångar. Vi var knapadel, men det där namnet hade jag som en jävla stämpel i pannan.
Du är en av TV4-profilerna som fått falska mejl skickade i ditt namn av bröderna Schulman. I ett av dem skriver ”du” till en av Stockholms mest eftertraktade frisörer och kräver gratis klippning. Uppskattar du humorn?
– Jag tyckte faktiskt att det var roligt. Jag tog inte illa vid mig. Men jag respekterar att Steffo Törnqvist och Patrick Ekwall reagerat som de gjort, för de har blivit utsatta för mycket grövre saker. Vem tror på bröderna Schulman när de säger att det inte är de som skickat vissa mejl? De har ingen trovärdighet längre. Samtidigt förstår jag inte riktigt att det blivit sådan debatt om just det här på TV4. Trond-affären och det som hände Anders Pihlblad var allvarligt för vår trovärdighet – mycket allvarligare än de här mejlen. Ändå har det blivit mer liv om det här internt på ”Fyran”.
När du och Bengt Magnusson gjorde ”Nyhetsmorgon” ihop hade han klart högre lön, trots att ni gjorde samma jobb. Hur reagerade du på det?
– Jag var så förbannad att jag inte sov på nätterna. Det var fullständigt idiotiskt och orättvist. Det var ett väldigt tydligt exempel på hur det fortfarande ser ut i samhället: män och kvinnor gör samma sak men har olika löner. Jag gick till den dåvarande chefen, som sa: ”Bengt har högre marknadsvärde än du.” Det gjorde inte saken bättre, kan jag säga. Men efter ett tag jämnades det ut. Och vad jag förstår har programledarna numera lika mycket betalt.
När fick du senast en rejäl löneförhöjning?
– Löner ska höjas oftare, så mycket kan jag säga.
För några år sedan verkade TV4-ledningen inte veta vad de skulle ha dig till. Hann du tänka att du kanske gjort ditt?
– Jag började fundera på om kommersiell tv gick åt ett håll och jag åt ett annat. Vi var många som funderade så. Det var en kris för mig, men den ledde till något bra.
Skulle du palla att inte vara med i tv?
– Ja, det tror jag. Men det är en bra fråga som man ska ställa sig varje dag.