I början av 1980-talet var hiv/aids den mystiska smittan som härjade bland homosexuella amerikaner. Ett yrvaket Sverige fick sitt första aids-fall 1982.
De närmaste åren var förvirringen stor, frågorna och fördomarna många. Kan man få aids av en toasits? Är det säkert att krama någon som är hiv-smittad? Skyddar p-piller mot hiv?
Så småningom rullade det svenska folkhälsomaskineriet igång - och det med stor framgång. I skolorna och på storaffischer på stan kampanjade myndigheterna. Hiv-noja och riskgrupper blev vardagsord. Vi var många som blev medvetna om vikten av att använda kondom och att gå och testa sig om man utsatt sig för smittrisk. Vi lärde oss att hiv smittar genom blod och sex och att det inte var farligt att umgås med smittade.
Någon gång i slutet på decenniet avtog så kondomregnet till ett blygsamt duggande, myndigheterna slutade med affischkampanjerna och hiv-nojan mojnade. Hiv var ju faktiskt inte en dödlig sjukdom när allt kom omkring. När det rapporterades om hiv och aids i medierna handlade det oftast om nya läkemedel som håller viruset i schack eller om hur hemskt det var i fattiga länder långt, långt bort.
Oskyddat sex med en främling blev ofarligt igen. I dokusåpor kunde vi på bästa sändningstid få se folk som precis träffat varann hoppa i säng. Nya begrepp som knullkompis och polyamorös introducerades. Också myndigheternas studier visade nu att ungas sexualmoral blivit allt mer liberal, det har blivit okej att ha knullkompisar och flera partners samtidigt.
I dag har svenska tonåringar har oftare könssjukdomar än professionella sexarbetare. I år drabbas nästan 40 000 svenskar av klamydia. Förutom obehaget riskerar de att inte kunna få barn.
Nu rapporteras också rekordmånga hiv-smittade. Hiv är inte längre en sjukdom som enbart sprids bland män som har sex med män eller sprutnarkomaner. Smittan finns i alla samhällsgrupper, den gör inte skillnad på sexuell läggning eller drogvanor. Den kan drabba alla som har oskyddat sex och i dag är de flesta som smittas heterosexuella. Män som haft osäkert sex på semester i Asien eller Afrika är nu en av de viktigare riskgrupperna.
Vi är inte rädda för hiv längre. Det är synd. Jag har sett vad smittan ställer till med på nära håll, både i mitt tidigare arbete i sjukvården och i min bekantskapskrets. Jag har sett hur jobbigt det är att tvingas ta bromsmediciner efter klockan, hur tärande det är att gå på kontroller i ett, att frukta biverkningarna av läkemedlen, att vara rädd för andras fördömande och att alltid bära en tung hemlighet.
Jag tycker att det är helt okej att ha sex med många. Det är okej att ha sex första kvällen. Det är okej att ha sex utan att vara kär. Men det är inte okej att inte skydda varandra.
Det behövs ingen ny moralpanik. Men det behövs mer och bättre hivinformation, nya kondomregn och affischkampanjer. Kärlek smittar inte, men det gör hiv.
