Hanne Kjöller

De kräver ett arbete som de inte vill utföra

Publicerad

Föreställ er detta: En muslimsk man, Ali, jobbar på Systembolagets huvudkontor. Men han vill komma ut och arbeta kundnära. Arbetsgivaren bekostar en utbildning som ska leda honom dit.

När den djupt troende mannen är färdig med sina studier förklarar han att han inte kan tänka sig att hantera alkoholhaltiga drycker. Att det skulle vara något problem ser han inte. Öl, vin och sprit kan väl kollegerna packa upp och sälja. Men han jobbar gärna med de alkoholfria produkterna.

Arbetsgivaren menar att Alis krav på religiösa hänsyn är orimlig, men att han förstås är välkommen att fortsätta sin tjänstgöring på huvudkontoret.

Ali känner sig orättvist behandlad och anmäler Systembolaget till DO. När han kammar noll där inleder han en civilrättslig process. Han förlorar i två instanser och när nu rättegångskostnaderna på 1,6 miljoner ska betalas så vädjar Ali till allmänheten om bidrag. Tror ni han får pengarna?

Min berättelse är en travesti på den mediala långköraren om barnmorskan och abortvägraren Ellinor Grimmark. På lördag (den 10/6) förfaller fakturan på de 1 639 948 kronor som skattebetalarna ligger ute med för rättsspektaklet.

Enligt tidningen Dagen har Grimmark, förvånande nog, fått in mer än vad som behövdes. Överskottet från insamlingen ska gå till Linda Steen, som liksom Grimmark ”har kämpat för att få arbeta som barnmorska med samvetsfrihet, men förlorat i rätten.”

Hela världsbilden, och hallå-här-är-jag-MOI-mentaliteten, är provocerande. Enskilda som talar om personlig samvetsfrihet som kan tillfredsställas hur lätt som helst – det enda som krävs är att de inte propsar på att kräva ett arbete som de inte vill utföra.

Eftersom kvinnokliniker finns för patienterna, och inte för personalen, borde man i stället tala om de aborterade kvinnornas rätt till dåligt samvete-frihet. Om deras rätt att få slippa en sjukhussäng bäddad med skämskudde.

Man kan också ifrågasätta formuleringar i medier av att Grimmark ”nekats anställning för att hon vägrat utföra aborter” (DN 23/5). Hm, är det verkligen en adekvat beskrivning av en person med fast anställning som sjuksköterska som inte får en annan tjänst med arbetsuppgifter hon inte ämnar utföra?

Vissa har jämställt Grimmarks fall med om vi i Sverige skulle införa aktiv dödshjälp och tvinga alla narkosläkare att växla från att rädda liv till att ta liv. Men liknelsen haltar. Det är skillnad på att i efterhand ändra spelreglerna för redan anställda mot att utbilda sig till ett yrke där man från början vet vad som förväntas – och sedan ställa krav på att verksamheten ändras.

Ska man jämföra med något är det snarare med en narkosläkare som söker jobb på en självmordsklinik av de slag som finns utomlands. Men som vägrar delta i eutanasibehandlingen. Eller med Ali som vägrar hantera alkohol.

Ellinor Grimmark anser att hon döms till böter för sina åsikter: ”Vi har ett demokratiskt samhälle där allas åsikter borde kunna få plats. (SvD 12/4).

Suck. Som om åsiktsfrihet vore samma sak som att individen får sin vilja igenom. Så är det förstås inte.

För till ett fungerande samhällsbygge hör också insikten om människan är en del i ett sammanhang. Att man själv inte är solen som allting kretsar kring. Och där det är individen som måste söka sin plats i världen – inte omvärlden som ska justeras efter individen.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag