Kristall i kristider
Denna helg har våren kommit till gården nere i Sörmland där jag numera bor. Gul sol från blå himmel och ute i redskapsboden står min svärson och reder de abborrnät som vi hängde in för vinterförvaring för snart ett halvår sedan. I kväll skall vi lägga nät, tidigt i morgon bitti skall vi vittja dem. Till lunch skall vi sedan äta stekt abborrfilé med brynt smör, citron, finhackad dill och kokt potatis. Och vissa dagar är bättre än andra dagar.
Fast inte för alla av oss. Den stora nyheten denna helg, givetvis i vår alldeles utmärkta lokaltidning Södermanlands Nyheter, är ett avslöjande reportage om länets högste landstingspolitiker, Landstingsrådet Jörgen Danielsson (S).
Mitt i den värsta ekonomiska krisen på en halv mansålder, med ett landsting som formligen knäar under alla sparkrav, så har Jörgen kutat i väg och köpt en kristallkrona till sitt tjänsterum för nittontusen kronor.
- Rummet har sett ut som en östtysk tulltjänstemans rum, urskuldar sig Jörgen och utan att ha ägnat saken en tanke - helt säkert så - har han därmed också aktualiserat ett flertal spännande och principiellt intressanta frågor.
Nitton tusen kronor och tio mil mellan Jörgens tjänsterum och den stora staden Stockholm där samma socialdemokrati sedan ett par månader tillbaka plågas svårt av ett antal pensions- och bonusskandaler som sammantagna kostat hundratals miljoner.
Tio mil mellan vårt lokala Nyköping och centralförvaltningen uppe i huvudstaden. Tio mil mellan Jörgen och hans kristallkrona för nitton tusen och de hundratals miljoner i pensionspengar som gått rakt ner i de allra djupaste fickorna som går att uppbåda inom den socialdemokratiska rörelsen. Hur många nollor blir det på vägen mellan Nyköping och Stockholm? Fundera på den saken.
Betydligt mer politiskt graverande än de nitton tusenlapparna är naturligtvis själva föremålet för Jörgens heta önskan att till varje pris undgå att förväxlas med en östtysk tulltjänsteman. En kristallkrona! Inköpt för skattebetalarnas surt förvärvade pengar! I kristid! Vad Jörgen inte tycks ha fattat är att själva innehavet av en kristallkrona, oavsett hur man nu kommit över den, fortfarande strider mot den socialdemokratiska rörelsens bärande budskap och innersta väsen.
Endast moderater kan lysa upp sin tillvaro med hjälp av kristallkronor och vad är det för fel med det inre sken som blott kan komma av solidaritet, jämställdhet och omsorg om alla andra som har det svårare än du? Det skulle du ha tänkt på, Jörgen. Innan du satte belysningen framför det politiska budskapet.
Mest intressant av allt, höggradigt intressant i en rent säkerhetspolitisk mening, är Jörgens ursäkt.
Det är i dag tjugo år sedan den kommunistiska diktaturstaten Östtyskland stod på öronen. Sörjd och saknad endast av de fem procent av landets befolkning som arbetade åt den inhemska säkerhetstjänsten, Stasi. Jörgen Danielsson var vid den tidpunkten arton år gammal och jobbade på McDonalds i Eskilstuna innan han lämnade hamburgarna för politiken. Hur kan det komma sig att en blott artonårig hamburgersservitör har kunskap om hur det såg ut på ett tjänsterum hos en östtysk tjänsteman som var direkt underställd diktaturens egen säkerhetstjänst?
Kära Läsare. Där har ni lite gott att suga på, som en mig närstående kriminalkommissarie skulle ha sammanfattat just den iakttagelsen. Och hög tid att jag själv tar en så kallad tjänstekontakt med en annan Danielsson. Anders Danielsson, nära vän, stabil skåning och chef för allas vårt eget Säpo.
Fast bäst att först kontrollera att han inte är släkt med "Kristallkronemannen", för i så fall får jag gå direkt till Regeringen.
Av Leif GW Persson
gw@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan