Hela idén med stämman var att visa fortsatt förnyelse. De nya moderaterna travar också vidare i ullstrumporna mot att bli ett pragmatiskt parti för vem som helst.
I nästa val ska socialdemokraterna besegras med visionen om Sverige som skatteparadis för låginkomsttagare. De äldre ska få det bättre och stora satsningar ska göras på skolan och vården.
Då får traditionella hjärtefrågor som sänkta skatter för höginkomsttagare, försvar och minskad anställningstrygghet stå tillbaka.
Den här gången har det skett utan större motstånd från ombuden som fortfarande är tagna av valsegern för ett år sedan. Partiaktivisterna har uppenbarligen inget emot att ingå i landets mest toppstyrda parti.
Kanon, bättre kan väl inte en partiledning ha det, kan man tycka.
Men kanske inte, om syftet är att visa verklig förnyelse är det inte bra om det går för enkelt. Omsvängningen blir trovärdigare om det finns ett hårt internt motstånd att kämpa ner.
Nu fanns det bara två begränsningar för ombudens pragmatism. Gränsen gick vid att slå vakt om sprit- och spelmonopolet.
Därför blev det ja till gårdsförsäljning av alkohol och ja till Tomas Tobés motion med en tydlig uppmaning till partiledningen att ge upp spelmonopolet och sälja Svenska Spel.
Detta trots finansminister Anders Borgs vädjan om ekonomiskt ansvar och att ombuden inte skulle falla ”för den enkla nyliberala retoriken” från bland andra den förre partisekreteraren Gunnar Hökmark.

Att Borg och Hökmark inte är särskilt såta vänner blev tydligt i den debatten. Men det var också en av de få gånger som konflikten mellan nya och gamla moderater blev tydlig.
Av ovationerna att döma stod en klar majoritet på Hökmarks sida. Nu slapp Borg en förnedrande omröstning eftersom partiledningens Hans Wallmark schabblade bort sitt motförslag.
Inte ens finansministern får göra precis som han vill. Det får heller inte statssekreterare Ulrica Schenström. Uppmärksamheten kring statsministerns närmaste medarbetares krogbesök i tisdags har legat över moderatstämman.
Om det inte hade varit för den historien hade Fredrik Reinfeldt haft riktigt trevligt. Kanske till och med för angenämt för att uppnå syftet att visa maximal moderat förnyelse.