Så fort det händer nåt tragiskt i samhället så tar alla journalister fram sina gåspennor och börjar skiva ”stämningsfulla” pekoralalster om sin ”tuffa” uppväxt…
Orsaken till är desamma varje gång: nedskärningar på dagis, större barngrupper, ungdomarna har ingen ”lokal”, ”pressen” är så hård på de unga… ”Samhället har blivit så kallt.”
Ja det är verkligen jättesynd om de unga, de får senaste mp3-spelaren och de rätta jeansen för tusen spänn och naturligtvis ska lilla Lotta även få en Fjällräven polarjacka för 4 000 spänn.
Tyvärr så har alla dessa gåspenneskribenter fel allihop, för den främsta orsaken ”ungdomsvåldet” är att föräldrarna inte vill vara föräldrar längre.
Vuxna kvinnor tror att de kan leva som förut efter att de fått barn och de är inte beredda att göra de ”uppoffringar” som barn kräver.
De tror att man inte behöver förändra sin livsstil efter att man har fått barn. Så de klär barnen i dyra märkeskläder som vore de accessoarer och fortsätter att leva som överåriga tonåringar och flänger omkring med barnen som skållade råttor ute i världen.
Jag tror (jag är säker på) att barn behöver vara hemma! Eller fokus ska i alla fall ligga hos barnen, inte på vad föräldrarna vill göra.
Sorry, men det går inte att leva på som inget hänt efter att man fått barn. En förälder som till varje pris måste ”förverkliga sig själv” efter att ha fått barn är ju lika naiv som en tonåring (som tror att det är vettigt att gå utan mössa och med uppknäppt jacka mitt i vintern).
Karin Thunberg är bäst som vanligt, hon citerar en ung kille i sin spalt, han säger: ”Ni har fullt upp med skilsmässor, dejter, karriärer och Facebook. Ni tror att ni är som vi, det vill säga unga. Men vem ska vi då vara?”
Allvarligt talat, den där livsstilen med varannan vecka-ungar i ettor inne i city suger.
Karin Thunberg avslutar med att propagera för kvoterad föräldraförsäkring.
”Hur i herrans namn ska dessa motarbetade män ha en chans att vara pappor?”, skriver hon.
Ja stackars männen! Stackars papporna!
Tänk om mina arbetsgivare hade åsikter om att mina ungar var sjuka ofta under vinterhalvåret? Om mina arbetsgivare motarbetade mig på grund av att jag har tre små barn som tar extremt mycket tid (i stort sett all min tid), ja, då kan de helt enkelt dra nåt gammalt över sig. Mina barn går först. Mina barn bestämmer. Mina barn är mitt allt. Deras liv är min lag.
Hur många pappor tänker så?
Dessutom måste killar lära sig att de INTE är bäst, störst och vackrast och de måste lära sig att ta ANSVAR. Pojkmammor måste uppfostra sönerna hårdare och inte till några bortskämda Rambos. Då slipper vi nog svinen som misshandlar sina flickvänner eller slår ner sina polare.
Detta är att ta föräldraansvar (det är pissenkelt):
Sätt tydliga gränser, det är ni vuxna som bestämmer, inför strikta regler som är till för att följas, var närvarande och HEMMA, prata med era barn, drick ingen alkohol inför barnen/ungdomarna, har ni små barn ska en förälder vara hemma på eftermiddagarna (nej, det går inte lika bra med en filippinsk barnflicka), kolla upp era ungdomar, följ med ut på kvällarna.
Alla killar bör tvångläras i hur man sköter ett hem och dessutom bör lumpen för alla män återinföras.
