Problemet uppstår när de fina killarna växer upp och, danade av pubertetslitteratur som Charles Bukowski, beatnikböcker och frispråkig 20-talssurrealism, fortfarande vill få ut sina fittord i offentligheten. Och tror att de gör en insats för att bryta tabun.
I det senaste numret av magasinet Bon frustar författaren Sigge Eklund: ”Jag känner mig rätt fri från samhällsstrukturer när jag trycker kuken mot någons bröstvårta”. Citatet, ett av flera i samma stil, har redan kvalat in som det mest patetiska någonsin.
Och schyssta Stureplanssnubben Alex Schulman skrev i veckan larvigt om ”lätt halstrade tonfiskfiléer som kommer in blygdläppsrosa och glänsande vackra på tallriken”.
De fina killarna har oftast haft genusmedvetna 40-talistmammor och lärt sig att avsky den tidigare generationens, Ulf Lundells och Björn Ranelids, töntiga sexfixering och mystifiering av kvinnan.

Ändå kan de inte låta bli att leka stygga pojkar. I föreställningen om att de mopsar mot etablissemanget, och pk-feministerna.
Sigge Eklund, jämställd och fin småbarnspappa, som alltid poserar med särade läppar och hård blick, är nog den främsta symbolen för den svenska manlighetens identitetskris.

Dagens rätt
Att till och med Sahlin vill göra upp med flumskolan.

Dagens fel
Att utbildningspolitiken styrs av avdankade Leijonborg.