Jag: Kolla här, de här härliga kändisarna i Family Living, de bakar sitt eget bröd, det borde ju jag också göra! Hinner de så borde jag hinna.
Vän: Tror du på det där eller, ungarna blir sjuka, de måste jobba över, nåt på huset pajar, de måste fixa med nån skit, bilen måste in på verkstad, det där brödet blir aldrig av. Det fattar ju vem som helst. Dessutom måste de i så fall baka sinnessjukt mycket bröd och sinnessjukt ofta, en familj gör ju av med minst en limpa per dag, skulle de baka tio limpor varje helg då eller? Det är helt orimligt, det förstår ju vem som helst. När skulle degarna jäsa? Mellan ungarnas aktiviteter då eller?
Men varför skulle de LJUGA?
För att verka lyckade och härliga, som naturliga och fina familjen som till och med bakar sitt eget bröd.
Men mår de inte dåligt över att ljuga då?
Varför skulle de göra det?
Jo, men alla deras kompisar ser ju att de INTE håller på och bakar som besatta varje helg, de ser inte de där tio limporna på jäsning.
Ja och?
Men det är ju råpinsamt. Att de säger saker i tidningen som uppenbart inte är sant.
Det ingår ju i spelet. Tror du på allt du läser eller?
Ja, vissa saker. Ganska mycket faktiskt. Som det här att de bakar sitt bröd själv, det skulle ju kunna stämma. Men om alla bara ljuger, hur står de då ut med sig själva?
Hur då menar du?
Men det måste ju vara vidrigt att säga en massa saker i tidningen och måla upp en bild som inte är det minsta sann. Hur hanterar de hela den här ljugprylen? Garvar de ihop med sina vänner sen eller håller de denna fasad även inför vännerna? Så måste de typ köpa bröd som ser hembakt ut för att allt inte ska krackelera?
Men hur länge har du jobbat med att skriva i tidningen, har du inte lärt dig nånting? Det är ju ett skådespel allting och alla spelar med, både de som jobbar på tidningarna och kändisarna. Alla LJUGER. När fotografen inte är där så ligger det trosskydd på golven.
Men läsarna då? Vill vanliga människor också ha skådespel?
Ja varför tror du att Family Living är sån succé, läsarna vill också spela med i skådespelet.
Men jag undrar i alla fall hur de kan se sig själva i ögonen. Det stinker ju! Det är därför jag aldrig kommer att sälja några böcker, jag KAN inte ställa upp på reportage i tidningen där jag står i nån dyr klänning och ljuger om hur lyckad jag är. Jag kan inte låta bli att säga som det är. Att alla ungar är sjuka och det ser ut som en ladugård hemma och att jag inte har städerska. Och jag orkar inte ens piffa till mig inför fotningar. Jag vägrar lägga tid på sånt för jag vill hem till barnen. Och kolla här, här säger den lyckade författaren att hon inte har barnflicka. Men hon har ju det, jag känner ju tjejen som brukar passa hennes barn, sjukt mycket.
Men släpp det där nu. Lär dig spelet och njut.
Men hur kan du inte ens bli upprörd? Hatar du inte när Caroline af Ugglas säger att hon kör ”shabby chic”-stilen hemma men samtidigt har städerska! Varje vecka dessutom! ”Jo jag kör shabby chic-stil MELLAN varje gång Hemfrid gör mitt hem kliniskt rent varje måndag.” Jag hatar henne!
