Regeringen lever farligt när det visar sig att politiska löften är något helt annat än den praktiska verkligheten.
Det är trots allt de kronor som blir över efter skatt som den sjuke ska leva på, politisk retorik går inte att handla för.
Expressens beräkning av hur mycket av inkomsten som blir kvar efter skatt för den sjuke kan bli besvärande för regeringen i allmänhet och för folkpartiet i synnerhet. Stämpeln orättvis är nog det värsta en svensk regering kan råka ut för.
Ersättningsnivån är alltså inte alls kvar på 80 procent som regeringen påstår. Eftersom jobbavdraget bara utgår för arbetsinkomster förlorar låginkomsttagare som är sjuka i själva verket en fjärdedel av nettoinkomsten när de är sjuka. De som tjänar mer får behålla ännu mindre.
Att skillnaderna mellan att arbeta och inte arbeta måste öka är i och för sig vad regeringen sagt hela tiden. Den överordnade ideologiska tankegången är att drivkrafterna för att ta sig tillbaka i jobb måste öka.

Det politiska hyckleriet ligger i att regeringen samtidigt hävdar att den slår vakt om inkomstbortfallsprincipen på 80 procent. Regeringen försöker sitta på två stolar. Det brukar sällan gå särskilt länge.
Beräkningen visar att särskilt folkpartiet, som framställt sig som garanten för 80 procent, har en hel del att förklara. Visserligen är nivån formellt kvar på den nivån, men med ändrad inkomstberäkning och jobbavdrag har fp gått med på en urholkning bakvägen.
För sjukskrivningar längre än ett år har folkpartiet accepterat att sänka även den formella nivån, vilket innebär att ersättningen efter skatt är nere på 70-procentsnivån för låginkomst-tagare.

Dessutom tänker regeringen se till att avtals- och privata försäkringar inte kan höja sjukersättningen för långtidssjuka. Det kan det få den absurda effekten att det är mer lönsamt att bli förtidspensionerad.
Det går helt på tvärs med regeringens motiv för att öka skillnaderna mellan de som jobbar och de som inte gör det. Ibland verkar det gå väl fort hos finansminister Anders Borg (m).