Elisabet Höglund: När jag vill plåga mig brukar jag gå in på hennes blogg
I dag kommer jag att få många nya ovänner. Jag tänker nämligen ifrågasätta delar av den så kallade bloggosfären. Detta med anledning av att en del kändisar bestämt sig för att sluta blogga. Det har blivit en ny trend.
En som tänker sluta är författaren Leif G W Persson. Han har tröttnat på "alla rättshaverister", som plågar honom med sina inlägg. Det kan jag förstå. Ändå är Leif G W en person, vars blogg jag gärna skulle vilja läsa även i fortsättningen. Han är kul, besitter en stor litterär begåvning och har dessutom en hel del att berätta.
Däremot finns det bloggare, som absolut inte har något att berätta och som därför borde sluta blogga men som inte gör det. En sån är Linda Rosing. När jag vill plåga mig riktigt mycket, brukar jag gå in på hennes blogg och läsa.
För en tid sen ägnade hon flera dagars bloggande åt att beskriva, hur jobbigt det var att städa källarförrådet. De senaste dagarna har vi fått veta, att hon varit ute och shoppat, fått sitt hår fönat på en salong, varit på bio och bjudit sina vänner på spaghetti och köttfärssås.
Om Linda Rosings blogg är både innehållsmässigt och språkligt undermålig, står Blondinbellas blogg för något annat. Den är förresten ingen blogg. Den är en jättelik reklamfolder för allehanda företag och varumärkesproducenter, som överöser henne med dyrbara gåvor. Som motprestation namnger hon dem på sin blogg.
I höstas fick jag till exempel veta, att hon finansierat sitt körkort med ett presentkort från en känd trafikskola i Stockholm, att en stor mobiltelefontillverkare uppvaktat henne med en mobiltelefon och att hon fått dyrbara smycken och annat värdefullt gods av exklusiva leverantörer.
För någon månad sen fick jag också via hennes blogg veta, att hon "snart tänkte sluta betala skatt", eftersom Skatteverket haft den dåliga smaken att göra en razzia hos henne för att kolla, om hon betalt skatt för alla de frikostiga gåvor hon tagit emot.
Det mest spektakulära var ändå, när jag i förra veckan alldeles gratis kunde följa krönikören Hannah Graafs egen förlossning direkt via hennes blogg. Jag fick veta exakt, när vattnet gick och när värkarna började. För att fylla ut resten av tiden brukar jag gå in på andra halvkändisars bloggar och läsa om deras våta fester, krogbesök, bjudresor och releasekalas med tillhörande nattligt fylleri.
Gud, vilken tur att bloggarna finns. Annars hade ju ingen av oss tråkmånsar, som framlever våra liv utan flärd och glamour, haft något att ägna oss åt, vare sig på arbetstid eller på fritid. Då hade vi inte kunnat vältra oss i alla dessa ytliga meningslösheter, trivialiteter och gränslösa exponeringar av kändisars privatliv, som vi nu kan göra.
Jag tycker naturligtvis inte så här. Tvärtom. Den fråga jag vill ställa är, varför så många i dag lägger ut hela sitt privatliv till allmänt beskådande på nätet? Har folk inget behov av en "privat sfär" längre? Varför direktbloggar en kvinna om sin egen förlossning? Varför ska allt i ens liv vara tillgängligt för alla? Fick dessa bloggare inte tillräcklig uppmärksamhet, när de var barn? Eller finns det andra motiv?
Ja, pengar. En del bloggare påstår, att de bloggar därför att de älskar att skriva. Det tror jag inte ett dugg på. Det är pengarna de i bästa fall kan dra in på att blogga, som de är ute efter. Jag har en bekant, som tar in 15 000 kronor i månaden på sin blogg, alltså en normal undersköterskelön. Andra bloggare kan tjäna mellan 30 000 och 50 000 i månaden. Blondinbella lär ju till och med ha blivit miljonär på sin blogg.
Jag undrar därför, hur mycket Hannah Graaf tjänade på att via sin blogg ställa sin egen förlossning till allmänhetens förfogande?
Av Elisabet Höglund
Elisabet.hoglund@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan