Elisabet Höglund: Dags att granska klimatforskarna

Regnet öser ner utanför mitt sommarstugefönster. Jag tittar på termometern. 13.5 grader ute. Jag måste elda i vedspisen för att hålla värmen, trots att det bara är mitten av augusti. Av någon anledning kommer jag att tänka på växthuseffekten. Vart tog den vägen? Jovisst ja, den besökte oss för några veckor sen, när det var värmebölja och 29 grader varmt i skuggan. Så bra. Då finns den fortfarande.

Ni tycker kanske, att jag är ironisk, men det är bara skenbart. Jag förnekar INTE, att jordens medeltemperatur har stigit med 0.8 grader sedan 1901. Ja, den globala uppvärmningen startade redan i slutet av 1600-talet, i slutfasen av den s k lilla istiden. Sen har den fortsatt i takt med den industriella revolutionen och nådde sin kulmen 1998 i samband med att väderfenomenet El Nino då nådde sina högsta värmenivåer någonsin. Men efter 1998 har jordens medeltemperatur åter börjat sjunka något med undantag för något enstaka år.

Jag förnekar heller INTE, att koldioxidutsläppen stadigt har ökat  de senaste 100 åren. Men jag vill heller inte undanhålla läsarna det faktum, att mängden koldioxid i luften idag av vissa forskare anses vara måttlig, sett ur ett tidsperspektiv på 500 miljoner år! Tidsperspektiv ja. Idag debatterar vi klimatet ur ett 8-årsperspektiv, när vi egentligen borde tala om det i ett perspektiv på 100 000 år. För klimatförändringar är något som alltid har funnits och alltid kommer att finnas samtidigt som kalla perioder alltid har avlösts av varmare perioder.

Den senaste istiden upphörde för 11 500 år sen. Då kom värmen och smälte isen – trots att det då knappast kan ha funnits några människor, som eldade med fossila bränslen och släppte ut koldioxid i atmosfären. Varför talar då Al Gore och FNs klimatpanel bara om CO 2-utsläppen som orsak till uppvärmningen? Varför nämns aldrig utomjordiska faktorer som t ex solen och solens instrålning?

Varför förs aldrig solfläckarna fram som tänkbar orsak till uppvärmningen eller den kosmiska bakgrundstrålningen eller solens magnetfält eller variationer i jordens omloppsbana och jordens avstånd till solen eller jordaxelns lutning eller andra faktorer, som anses avgöra, om klimatet blir varmt eller kallt? Nej, koldioxidutsläppen har blivit modeteorin. Det är den, som gäller. De som hävdar något annat är köpta av oljeindustrin. Jag känner redan, hur motargumenten börjar hagla över mig. Människa, har du inte hört talas om att glaciärerna smälter snabbare för varje år? Att Nordvästpassagen nu är isfri? Att isbjörnarna på Nordpolen inte längre kan jaga säl, eftersom isen drar sig tillbaka?

Jovisst, men vet ni inte, att när en stor isklump börjar smälta, så märks det nästan inte alls i början.  Men ju mer issmältningen fortskrider och vattnet börjar rinna, desto fortare smälter isen på slutet. Det är precis det vi ser, en fysikalisk självklarhet alltså. Det mest tragiska i de senaste årens globala klimatdebatt är de våldsamma spekulationerna och överdrifterna, som i vissa fall urartat till ren skräckpropaganda.  Al Gore själv (som tillsammans med FNs klimatpanel ifjol fick motta Nobels fredspris) har sagt, att mänskligheten på grund av växthuseffekten nu står inför sin värsta katastrof någonsin. Kan det verkligen vara sant?

En annan tragedi är mediernas roll i arbetet på att föra fram denna skräckpropaganda. I täten för det svenska klimatkorståget har Dagens Nyheters vetenskapsredaktion och Sveriges Televisions meteorologer gått. SVTs meteorologer har t o m tillåtits att öppet debattera växthuseffekten, ta personlig ställning i klimatfrågan och delta i olika kampanjer, som handlat om allt elände, som kommer att vederfaras oss. Det var inte länge sen, som en ledande SVT-meteorolog i en väderprognos till och med befarade, att växthuseffekten om bara några år kommer att leda till att vi inte längre kan åka Vasaloppet i Sverige.

Växthuseffekten och dess orsaker har alltså blivit en etablerad sanning, ett vetenskapligt faktum – trots att många klimatforskare själva betonar, att alla statistiska framtidsberäkningar och tänkta klimatmodeller måste tolkas med stor försiktighet, eftersom dessa alltid är mycket osäkra. Det är dags nu att kritiskt börja granska även före detta vicepresidenter och klimatforskare. Jag påstår inte, att allt som sagts om klimatförändringarna har varit lögn men allt behöver heller inte vara sant.

Av Elisabet Höglund
Elisabet.hoglund@expressen.se